Internet är IRL. AFK är en chimär. Domen är LOL. Framtiden är VÅR. Få er dos av 1337.

(pressmeddelandet från piratebay)

tretti mille och ett år enligt aftonbladet.

skrattet kan fastna i halsen. men ett glas cider sköljer kanske ned det?

Jag ska försöka att inte svära eller använda nedsättande uttryck. Jag lovar. Jag har läst NVC (Non Violent Communication) och förstår nu att man måste lyssna med empati. Det kommer inte att bli lätt.

Lars Nylin skäller på Christian Sandström,  och hävdar att cd-skivan är framtiden. Inte digital musik. Man kan ju förstå vad han menar, men för katten karl, tänk efter innan du pratar! Han påstår att skivförsäljningen går riktigt bra och att vinsterna är höga. Men det går dåligt för skivbranschen. Fast bra då, såklart. Också! Precis som fillmbranschen blöder och står på ruinens brant. Visserligen var 2oo8 ännu ett rekordår. Men ändå! Det är synd om dem!

Nu kan jag nog inte hålla mig längre.

Lymlar!

Uff! Det var ju inte så farligt. Jag har nästan kontroll över min ilska! Det är något bra.
Men om nu branscherna slår kassarekord på kassarekord, vad i helvete håller de på med i Stockholm nu då? Är de bakom flötet? Så jävla svårt kan det väl inte vara att begripa, att det finns ingen anledning att stämma skiten av några slynglar med en sökmotor. Det finns ingen anledning att lobba igenom jävla turbo-STASI-metoder. Det finns ingen som helst anledning att pissa på sina kunder. Det är så jävla korkat att jag får andnöd.

För alla puckon till skivbolagsfascister har jag ett tips:
Eftersom ni agerar på MARKNADEN, ska jag förklara vad MARKNADEN betyder. Det är inte så svårt. Ni kan läsa s-a-k-t-a så kanske ni fattar. MARKNADEN betyder en kommunikation mellan köpare och säljare. De som säljer, bör för att kunna fortsätta sälja, försöka kränga nåt som köparen vill ha. Om era produkter ratas av köparen, är det inte er uppgift att ge köparen på käften tills han handlar av er. Er uppgift är att tillhandahålla en produkt som köparen vill ha.

Ni ska sälja det som går att sälja. Ni ska sälja det som kunderna efterfrågar.

Se! Det var väl inte så svårt?

Vill ni ha mina pengar? Såklart! Jamen dåså. Då gör ni så här.
1. Dra tillbaka åtalet mot grabbarna i Pirate Bay, och alla andra åtal mot enskilda fildelare.
2. Ring till Reinfeldt och hans kupaner och berätta att ni tar tillbaka beställningen av IPRED.
3. Sluta genast med smutskastningskampanjer och förnedringsretorik.
4. Lägg ner DRM-idéen. Den suger.
5. Läs om varför internet är en kopiator, och hur man kan tjäna pengar på att ge bort
6. Kanske den viktigaste punkten. Släpp taget om pungen och erkänn era misstag. Lär er av dem och gå vidare.

Innan ni gjort det, har jag ingen lust att ge er en enda krona. Faktiskt.
Jag är besviken på hela branschen. JAg är trött på hela paketet liksom. På likriktningen av utbudet. På  den trista kvalitén på mp3-orna som går att köpa. På DRM-skyddet. På prissättningen. På att behöva leta leta leta efter musiken jag vill ha. På att ständigt bli ifrågasatt.

JAg vill inte ha med er att göra. Jag skiter i er. Jag fildelar istället för att köpa er skit. Så enkelt är det. Ni har bara er själva att skylla.

Drullputtar!

:: UPPDATERAT ::
Det är inte bara jag som är arg och ledsen. Opassande skriver också i affekt – med rubriken ”Kära upplevelseindustri, ni kan dra åt helvete”
Om vi vänder skivbolagen ryggen kanske det inte gör någon större skillnad i deras gigantiska kassavalv, men vi mår så mycket bättre. Det är alltid nåt.

Det är svårt att inte fnissa när Roswall efter åratals förberedelse visar sitt ointresse för tekniken. Han blandar ihop skapade epostmeddelanden med vidarebefodrad epost. Han frågar var priset ligger på en bandbreddsanslutning, som om det inte fanns olika hastigheter på fast bandbredd.

Men det är ju samtidigt kusligt att höra Roswall ställa frågor som:

”Stämmer det att Piratbyrån diskuterar upphovsrätt, och är kritisk till upphovsrätt som den ser ut idag?”

Den formella förklaringen är att åklagaren vill fastställa uppsåt. Att grabbhalvornas mål hela tiden varit att förstöra för Hollywood och skivbolagsbranschen. När Roswall frågar Peter Sunde om hans personliga åsikter i en rättsal, borde i första hand Peter Sunde fråga vad han sysslar med. Vilket han också gjorde. Men Håkan Roswalls nonchalans när han fullständigt ignorerade Sundes önskan att de skulle diskutera juridik i en rättsal är …tja vilket ord ska man använda…obra? Ja det vår det bli. Roswalls nonchalanta attityd är obra.

I andra hand borde Sundes advokat kräva sakliga frågor. I tredje hand hoppas jag på att domaren ber om saklighet och att vi lämnar åsikter och politisk hemvist utanför rättsalen. För visst ska det diskuteras! Men det kan vi göra i billigare lokaler än i Tingsrätten. I fjärde hand får väl vi hemmakluddare sitta i våra tevesoffor och skriva av oss ilskan och maktlösheten.

Den egentliga förklaringen till Roswalls taktik är förmodligen att det är mycket mer effektivt att påvisa hur synd om det är om IFPI:s representanter som får utstå spott och spe, trots att allt de vill göra är att glädja världen med mysig och fantastisk musik.
Den egentliga förklaringen är också att svartmåla piratebaykillarna genom att jämställa politiska tal som inte faller makten på läppen för olaglig verksamhet. Genom att föra uttalanden som IN YOUR FACE HOLLYWOOD till den digra bevissamlingen talar sitt tydliga språk. De vill påskina att det är olagligt att ha en annan uppfattning om upphovsrättslagen än den IFPI marknadsför.

Jag vet inte hur jag ska uttrycka det, men man kan säga att Piratbyrån är som IRA och The Pirate Bay är som IRA:s väpnade gren.

som Håkan Roswall kläckte ur sig för ett tag sedan. Om vi då så klart bortser från det faktum att han inte riktigt kan skilja på IRA och Sinn Féin, återstår att konstatera att det framstår som tämligen tydligt att det handlar om svartmålning. Till vilket pris som helst.

Men egentligen är det rätt synd om Håkan Roswall. Han förlorar hur han än gör. Han kanske är omtalad och världsberömd i hela internetvärlden och i den delen av media som skriver om upphovsrättsdebatten. (Nu för tiden skriver de flesta tidningar spaltmeter på spaltmeter. Bättre sent än aldrig….). Men han lär väl vara bortglömd efter att cirkusmanegen är sopad och alla clowner gått hem. Skivbolagen lär ju kasta honom i papperskorgen när showen är över. Oavsett hur det går i rättegången. Inte ens på Wikipedia är det säkert att han platsar. Det finns en sida om honom, men moderatorerna har märkt den för borttagning. Han anses inte ha tillräcklig relevans i samhället för att skrivas om.

——————————————————–

U2:s platta finns visst läckt på nätet, ett par veckor innan det officiella släppet. Men du Bono. Jag vill inte ha den. Jag vill inte köpa den. Jag vill inte ladda ner den. Jag vill inte ha den. Inte så om du kastar den efter mig. Inte för att jag inte diggar U2-s musik, utan för att jag blir så trött och ledsen över U2-s attityd, och inte minst Paul McGuinness´ (U2-s manager) attityd:

A simple “three strikes and you are out” enforcement process will see all serial illegal uploaders who resist the law face a stark choice: change or lose your ISP subscription.

Han är verkar uppenbarligen ha sett problemen, och även lösningarna. Han talar om P2P och att bittorent är ett i det närmaste oslagbart distributionssätt. Men ändå fastnar hans funderingar vid att vi ska stoppa utvecklingen och göra någon baklängeskullebytta tillbaks till 1998. Men det går inte, kära Paul. Även om det gick, så till vilken nytta? Bittorent-tekniken är billig och snabb. Den är decentraliserad och alltså tämligen säker. Den är inte beroende av någon specifik hårdvara. Finns inte filen på en dator, så finns den på någon annan. Informationen stannar inte för att en dator går ner. Informationen tar bara en annan väg. Mysigt!

Paul McGuinnes idé är istället att ny teknik är ett hot mot hans affärsidé. Han kallar mp3-spelare för stöldmaskiner. Bara en sån sak! (En kulig notering måste göras: U2-s platta ”How to Dismantle a Atomic Bomb” släpptes på Ipod, efter vad jag förstått).

Visserligen kan man läsa att Bono ber om ursäkt för Paul McGuinnes. Men det räcker inte för att jag ska känna nån glädje över att skaffa mig U2-s nya platta.

——————————————–

FÖR ÖVRIGT:
Vi får inte glömma bort IPRED-direktivet som väntas röstas igenom den 25 februari.
STOPPA IPRED NU!

Cirkus Piratebay har sin femte föreställning i Stockholm. Showen innehåller förståss de traditionella ingredienserna med clowner som kastar paj i ansiktet på varandra. Så lång får publiken exakt vad de vill ha. Men för guds skull! Låt bli att prata politik när vi vill ha underhållning!

Barnen somnar och de vuxna sitter och skruvar på sig. Igår ryktas det att tillochmed cirkusdirektören är uttråkad. Han uppges sucka djupt och muttra för sig själv.

Jag förstår inte riktigt vart åklagaren vill komma när han ideligen frågar och ifrågasätter Peter Sundes politiska åsikter. Det kan ju knappast vara relevanta i sammanhanget. Såvitt jag förstår handlar rättegången om juridik och vad som är brottsligt eller inte. Tämligen enkelt torde man kunna avfärda åklagarens frågor med ett stillsamt konstaterande. Jag uppskattar inte upphovsrättslagen, so what! Det är jag i min fulla rätt att anse. Jag har rätt att tycka att nuvarande upphovsrättslag suger ordentligt. Jag har rätt att uttrycka mina åsikter. Det är på intet sätt brotttsligt. Det kan knappast vara ett bevis för att jag begår andra brott heller.

Vägen från konstaterandet att jag hyser dubier om hur distributionen av musik ser ut idag, till slutsatsen att jag därför per definition sysslar med olaglig verksamhet är märkligt utstakad. Kan någon som begriper kopplingarna berätta dem för mig?

Enligt åtalen är ingen av Piratebay-killarna åtalade för olämplig ideologi. Det skulle vara tämligen smaklöst. Men det är lika smaklöst att använda deras ideologi som bevis för deras skuld.

Så snälla cirkusdirektör! Återkom gärna med en uppdaterad och underhållande show efter lunchpausen. Låt oss får det vi betalar för. en cirkusshow värd namnet. Vi vill bli underhållna, inte undervisade.

Clownen på bilden har ingenting med Piratebay att göra
Lasse Beicher är en RIKTIG clown.

Cirkus Piratebay ger:

HAHA! DU KAN INTE TA MEJ!

En spektakulär show som innehåller allt.
Vill du få nöjet av att se vuxna människor leka i sandlåda, är det här rätt tillfälle. Smädeleserna står som spö i backen. Både på och utanför scenen.

Hör journalister samtala om Gottfrids skägg! 18.42 in i andra timmen. En snabbkurs i fördomar! Hör hur man drar slutsatsen att Gottfrid är självmordsbenägen.

Läs Björn Ulveus sakliga debattinlägg på Newsmill! Hur ska han kunna låta bli att betala 87 miljoner i skatt om han inte har någon inkomst?

Kolla in Den nya generationen som sänker debatten till 1,7 meter under sandlådan!

Lyssna i realtid på Cirkus Piratebay och hör hånfulla kommentarer från åklagare och åtalade! Live och på riktigt!

Vi har elefanter (IFPI)!
Vi har trollkonstnärer(Roswall och Wadstedt)
Vi har clowner (Piratebay)!
Vi har dans på slak lina (hela rättegången faktiskt)!

Vi har en show för hela familjen! Även en fyraåring hänger med i den intellektuella debatten!Kom och var med!

*********************

PS!
IFPI är det hejdlöst synd om! Igår blev deras sajt hackad. Den ligger fortfarande nere idag. Antingen vet dom inte hur man gör när man slänger upp en sajt, eller så kör de snyftvarianten. Vilket tror du?

Nico van Eijk, professor mediejuridik på Institute for Information Law i Amsterdam :

”Den övergripande slutsatsen att det har en positiv effekt på välståndet är det viktigaste. Så det har inte bara nackdelen av att förluster drabbar vissa grupper, utan hela samhället kan dra nytta av fildelning. Ett exempel är att det blir enklare att tillgodogöra sig kultur.

Den holländska staten har funderat på vad fildelningen gör för samhället. Nico van Eijk presenterar sina resultat i en rapport. Jag såg den nånstans på nätet…på holländska. Jag föredrar att läsa den på engelska eller svenska. Den dyker väl snart upp nånstans igen. Det är ju lite så internet fungerar. Det är kanske därför som svenska regeringen inte vill kommentera rapporten. Det gör istället Wouter Rutten (ja jag ska låta bli att fnissa!).

Wouter Rutten, NVPI * representant skiv- och filmbolagen:

”Enligt rapporten leder fildelning till välstånd. Men vi anser att det inte är ekonomiskt, utan psykologiskt – nåt folk känner. Enligt oss handlar ekonomi om tillgång, efterfrågan och pengar. Och välstånd är bara en känsla”

Det är lite skönt att slippa liknelserna med grannen som snor din gräsklippare eller att hämta mjölk på ica. Det är lite skönt att man sätter fokus på något annat, mer allmängiltigt. Synd bara att jag inte riktigt förstår vad Rutten säger. Jag får ta och fundera lite på det.

* NVPI står för Nederlandse Vereniging van Producenten en Importeurs van beeld- en geluidsdragers) eller på svenska ungefär Holländska sammanslutningen för producenter och importörer av bild- och ljudbärare. Eller kanske branchorganisationen för Holländsk underhållningsindustri

Ärligt talat. Man tror ju att man snart skall vakna, svettig och förvirrad. Att man ska ligga på rygg en stund och hyperventilera. Att hjärtat ska slå lite saktare så man kan vända sig om till sin älskling och säga: Det är ingen fara, jag hade bara en jävulsk mardröm.

Opassande – ”Stressdemokrati” besluta innan någon hinner säga ifrån
Rick Falkvinge – Antipiratlagen IPRED1 introducerar hämnd som straffmått
Mark Klamberg – Är nedmonterad polis och privat rättsskipning framtiden?
Anna Troberg – Det kommer aldrig att jagas fildelare i mitt namn
Christian Engström – Tvångsmedel, tvångsmedel, tvångsmedel
Svensson – Repressiv julafton bla med piratjägarlag
Sagor från livbåten – Vad är det du vill värna, Reinfeldt?
HAX – Piratlagen: Religiösa vibbar

och många många fler…

Tyvärr är det inte någon mardröm. Ingen sådan man kan vakna ifrån och ruska av sig. Kanske skratta åt om några timmar. Det är en RIKTIG mardröm. En sån som lägger sig som en våt filt över en. Du kan inte komma ifrån den.
Eller det kanske man kan. Jag läste Alla Trobergs blogg och tänkte efter lite. Hon vill inte att det ska jagas fildelare i hennes namn. Jag vill inte heller att så ska ske. Det vill förmodligen inte du heller.
Väldigt många musiker som spelar ”smal” musik, lirar för att de har ett behov av att skapa. De tycker att det är kul. Smal musik drar inte till sig så många lyssnare dock. Mitt musikprojekt Hairy Back Mary har sedan jag la ut låtarna på Last.fm för några månader dragit åt sig 45 lyssnare. Det är inte många. Visserligen ungefär 43 lyssnare fler än vad jag vågat hoppas på, men ändå. Det är i det politiska landskapet betydelselöst när ett band som drar 45 lyssnare lägger ut sin musik gratis. Madonna och allt vad dom heter plockar in 45 lyssnare i sekunden. Och får betalt för det. Så mina möjligheter att med min konstiga musik förändra något är något små
Men tänk om alla tusentals duktiga musiker i alla replokaler och i alla stugor, alla ni som gör konstig ”smal” musik tog som er uppgift att göra lite dansbar musik OCKSÅ! För att sen slänga ut den på nätet. Då skulle hela Sverige kunna skita högaktningsfullt i försäljningslistemusiken och istället stå och skaka rumpan till fri musik. Det hade jag gillat!

och förövrigt. Konsekvensen av personspårandet måste bli:
Enligt Min Humla – Det myckna registrerandet

Anders Andersson har kommenterat Anna Troberg. Jag måste som så många andra bloggare använda mig av det vi fildelare tycker om så mycket. Kopiering. Här följer alltså Anders kommentar. Läs. begrunda. Kopiera!

Kommentar från Anders Andersson
October 9, 2008, 6:02 pm

Yttrandefriheten kan tolerera att enskilda kivas inbördes om vem som varit först med ett visst yttrande, för om någon annan redan har sagt precis det jag vill säga och vem som helst kan ta del av det, då är ju min upprepning av yttrandet onödig. De rättsliga konsekvenserna av att man sprider någon annans yttrande bör inte bli värre än att man får ersätta upphovsmannen för den faktiska förlust han gjorde. Staten må tillhandahålla en domare som har att lösa tvisten mellan parterna, men där går gränsen.

Det är när man blandar in polis och åklagare i frågan om ensamrätt att uttrycka sig med vissa ord, bilder eller ljud som jag kliver av tåget. Då har staten lagt sig i något med vilket den strängt taget inte har att göra, själva yttrandefriheten. Jag avgör själv när och i vilken mån jag skall försvara min egen ensamrätt; den åklagare som utan en uttrycklig angivelse från min sida hänvisar till min upphovsrätt för att bryta sig in i min motparts eller någon annans bostad, skrämma slag på hans familj och beröva honom hans skrivmateriel, den åklagaren kränker mina rättigheter å det allra grövsta. Det är som att låna ut ett rep till grannen, och få tillbaka det med blodfläckar på till följd av hur det har använts.

Jag har velat tro att vanliga författare och andra kreatörer vilkas verk missbrukats för att trakassera “obekväma” individer har varit omedvetna om vad deras förläggare ställt till med, och därför inte hållit dem ansvariga. Så länge Tage Danielsson och Povel Ramel har ägnat sig åt sitt skapande i stället för åt att polisanmäla sina beundrare, så har jag kunnat uppskatta deras verk och även betala för fysiska exemplar eller framföranden, trots att jag har känt till hur illa ställt det är med lagen.

När en upphovsman däremot ger uttryck för en egen ambition att drämma till “fildelare” eller andra kulturnjutare med lagens långa arm, då plockar jag sagde upphovsmans verk ur min bokhylla och lägger dem i något mörkt skåp. Så har jag gjort med Adolf Hitlers Mein Kampf, helt enkelt därför att jag inte tycker den boken är något att skylta med. Hitler lär för övrigt också ha haft invändningar när hans bok på 1930-talet gavs ut i ocensurerad utgåva i USA. Den som inte tolererar sina medmänniskors yttrande- och informationsfrihet skall inte få en krona av mig i ersättning för sitt eget utnyttjande av samma friheter. Om det innebär att jag inte kan läsa vederbörandes verk på laglig väg, so be it. Hellre bryter jag själv mot lagen, än jag betalar någon för att utöva våld mot mina medmänniskor.

Jag såg första filmen om Arn i julas. Sedan förklarade Jan Guillou offentligt hur han såg på fildelning. Jag tänker därför inte se andra filmen, inte ens om någon annan betalar biljetten. “Om du avslöjar för någon annan vad filmen handlar om, så kastar vi dig kanske i fängelse” är just en snygg inledning på vad som borde vara en kulturupplevelse.

Jag skulle därför vilja att alla upphovsmän, som anser sig “bestulna” genom att någon tar del av deras verk utan att betala för det, anmäler sig till ett offentligt register som vi andra kan granska för att gardera oss mot att någonsin läsa vad de har skrivit. Alla exemplar av deras böcker, skivor, konstverk och sällskapsspel skall på sikt bort ur folkbiblioteken, ur handeln och ur det allmänna medvetandet, för endast så kan man garantera att de aldrig kommer att bli lästa gratis. Allt för att försvara deras ensamrätt till sina egna tankar, som ingen annan får tänka. I förlängningen säger jag också upp bekantskapen med alla som fortsätter att betala för deras verk, eftersom de därigenom stödjer författarvåldet och skrivmaskinshuliganerna.

Den litteratur som inte överlever utan att omges av advokater, beväpnade vakter, uniformerad polis och taggtrådsstängsel, den litteraturen är inte värd att födas. Kulturen spirar inte ur en gevärspipa; ur den spirar endast död och förintelse. Det är skam, det är en fläck på kulturens banér, att yttranderätt heter batonger!

* * *

Läser på Copyriot att några forskare tycker till om IFPI:s förslag till förlängda skyddstider.
Redan nu går stora delar av pengar till döda kompositörers dödsbon. Det främjar säkert inte deras kreativitet.

Att bygga en inspelningsstudio är traditionellt sett svindyrt. Men med ett schysst ljudkort och ett mixerbord kan du numera bygga dig en hemmastudio med datorn som hjärta och hjärna. Priserna sjunker hela tiden, mycket tack vare kinesernas lågpriskomponenter.

Idag kan man i DN läsa om storbolagens nyaste kris. Deras pressade budget har svårt att klara sig i takt med att inspelningstekniken blir var mans egendom.

Men det kan ju betyda mycket för amatörmusiker och amatörpoeter. Alla platsar ju som bekant inte i de stora skivbolagens ekonomiska beräkningar. Numera kan de flesta spela in en demo, släppa den på internet och få sin kulturgärning spridd över hela världen för en ringa peng. Det innebär ju naturligtvis att de stora skivbolagen tappar kontrollen. Men det innebär också att de stora inspelningsstudiorna förlorar. Rockbanden läggar allt mindre tid i bolagens studiorum, utan bygger egna och spelar in där istället.

För varje sålt ljudkort förlorar alltså branchen stora pengar. För varje sålt mixerbord minskar behovet att hyra in sig i dyra traditionella studios. Det är pengar som de stora bolagen hade kunnat få, om inte dessa ”stulits” av musikerna själva. Som tur är, finns lösningen runt hörnet. Det är bara att uppdatera den nya upphovsrättslagen så att inte bara nedladdad musik är stöld, utan även egenproduktion, som ju de facto innebär en inkomstförlust för inspelningsstudiorna.

Den vikande skivförsäljningen leder till mindre studiotid för artisterna. Universals inspelningsbudget har krympt med fem sjättedelar på tre år. Nu är det kris även i studiobranschen

Trenden att inspelningsbudgetarna minskar är förmodligen bestående. Kent till exempel, har byggt en egen studio och bandar allt material där. Robyn har haft fräckheten att köra själv, tillochmed på eget bolag. Det kan komma att betyda slutet på storbolagens gigantiska inspelningar, och med den kommer naturligtvis musiklivet att utarmas.

- Det är väldigt sällan en platta låter riktigt bra i dag. Särskilt när det gäller traditionell rockmusik. Det blir plattare och sterilare i dataprogrammen

säger Johan Johansson och han borde ju veta, med sina tio år i branschen.

Är det något vi inte vill ha, är ju en stereotyp, platt och tråkig musikbransch fylld av dåliga inspelningar och trista mixningar! Eller hur? Det är dags att Bodström vaknar nu, innan det är för sent. En STIM-avgift på studioutrustning kan ju vara ett sätt att lösa problemet. En licens för att få köpa instrument är en annan. Om endast legitimerade skivbolagsfolk får hämta ut inspelningsutrustning skulle ju trenden med hemmapulandet effektivt stoppas och ordningen återställas.

För inte kan det väl vara så, att storföretagens tid är förbi, att de stod och kramade sina styrelsekostymer när tåget kom och gick?