Valleballong

Av någon anledning som i sig är tämligen obegriplig har hela den här historien med Tomas Norström kommit en smula för sent. Varför har egentligen ingen journalist, bloggare eller domarkollega noterat och ifrågasatt jävligheten i tid? Vad har framkommit och vad finns ännu att upptäcka ifråga om domartveksamheter? Varför sätter de med makt-fötter inte ner dessa och säger att nu får det vara nog?

En ingress ska på något sätt vara en aptitretare. Ett smakprov på vad som komma skall. Hade jag varit en riktig journalist…så hade jag naturligtvis haft svaren nedan i texten. Med en stabil redaktion och professionella grävare hade jag haft en komplett lista med oegentligheter. Jag hade kommenterat dessa och bedömt relevansen.
Nu är det inte så. Jag är en svans-bloggare. Ja. Jag erkänner. Jag skriver ner en massa tankar och funderingar kring vardagen som bekymrar mig. Jag gräver ingenting. Jag kopierar idéer, tankar, citat och slutledningar. Jag drar egna slutsatser ifrån den begränsade informationen jag erhåller genom ett gäng bloggare.
Det slog mig härom morgonen, när jag gick in på Aftonbladets hemsida, att de däringa pappersmedierna inte fungerar. AB-s hemsida såg nämligen exakt likadan ut som kvällen innan. För att få reda på de färskaste nyheterna gick jag in på min bloggrulle. Det ska inte behöva ta två dagar för dagspressen att notera att Piratpartiets medlemstal går i taket!

Nåväl.
Det här kommer att bli ett långt snack. Det känner jag på mig. Var var jag? Tomas Norström ja.
Med en liten en tidsmaskin kan man år 2003 läsa följande om SFU (som den godesminne läsaren eller någotsånär vakne medborgaren säkert konstaterat varandes en av de föreningar som Tomas Norström löst medlemskap i):

”…Föreningen enligt sina stadgar har till uppgift att söka kontakt med motsvarande organisationer i andra länder och med internationella sammanslutningar på området, således för att främja svensk upphovsrätt genom anknytning till ett internationellt nätverk.”

en något annan ton än idag:

”Föreningen tar inte själv ställning i rättspoltiska frågor och svara därför inte heller på remisser.”

Jag skulle gärna se att Tomas Norström drar lärdom av sina tidigare erfarenheter. Jag menar, han är ju välutbildad, någorlunda tjusig och har verbal förmåga. Sverige kan och bör kunna dra nytta av honom. Allt annat är ju slöseri med resurser. Och vi kan säkert ha nån nytta av honom. Om han bara rannsakade sig själv. Tomas! Ställ dig framför spegeln och se dig i ögonen. Säg till dig att du är en bra människa som försöker göra så gott du kan. Sedan går du ut i verkligheten med samma inställning, så ska du se att du kanske kan bli omtyckt igen.
Det är ju rätt enkelt. Du insåg ju själv innan rättegången började att det var jäv-varning på dig. Det handlar bara om att göra rätt saker. Att vara rakryggad inför sig själv och omvärlden. Det vinner du på. Det vinner jag på. Det vinner vi allihopa på.

J-O har ju, som väntat, valt att inte ta upp den anstormning av J-O-anmälningar som Tomas Norström åsamkat. Den officiella anledningen är att domen är överklagad till Hovrätten, och att

JO:s granskning är inte avsedd att föregripa eller ersätta den prövning som kan eller har kunnat ske i ordinarie ordning.

Det är väl egentligen ingenting att bli upprörd över vad jag förstår, men man kan ändå stanna upp lite och fundera på vad konsekvenserna blir.

Om (vilket är tämligen troligt) herr Norström har uppfattningar som gör honom partisk, eller om de föreningar och för all del de penningstarka upphovsrättsorganisationer och musikbolag som sponsrar föreningarna gör honom partisk, kan det inte uteslutas att hans partiskhet påverkat domens riktning och omfattning. Detta även om han inte får bannor från J-O eller sina domarkamrater.
Under tiden, i väntan på att domen ska äga laga kraft åker Antipiratbyrån räkmacka på gräddfilen som Tomas Norström möjligen (förmodligen) skapat.  De ligger inte på latsidan, inte med kraftfulla uttalanden iallafall. Nu går de ut med att Student Bay är nästa mål. De har flera, men dessa är sekretessbelagda. Vad nu det betyder.
En del andra ställen, som SweBits faller för hotbilden och drar sig tillbaka.

Det är här som problemen börjar bli påtagliga. För det är en kreativ elit som ryggar tillbaka. Det är unga människor med stor teknisk kompetens och en kreativitet, en drivkraft, som hålls tillbaka. Samma typ av människor som den svenska framgången till stor del bygger på. Människor som kan sin sak och är galna nog att fullfölja sina drömmar, hur knasiga och omöjliga de än kan tyckas vara. Samma typ av människor som regering och massmedia höjer till skyarna. Det är för övrigt samma typ av människor som är motorn i hela underhållningsbranschen.

Vad händer om vi sätter dessa i fängelse? Vad händer om de blir bakbundna av gigantiska skulder? Det dödar deras kreativitet omgående, och på längre sikt skadas underhållningsbranschen. Skivbolagen sparkar undan sina egna fötter.

Vad är okej på nätet? När ingen vet, vågar ingen satsa. YouTube och Spotify är två tjänster som tydligt visar på svårigheterna. När skivbolagen tar upp striden med YouTube, kan ändå kampen bli någorlunda jämn, för båda parterna badar i pengar. Men hur ska den enskilde innovatören våga satsa hus och hem för sin affärsidé, när lagrummet är odefinierat. När man inte kan ställa in skärpan och se tydliga möjligheter.

Nåväl.
Jag skiter i det här för nu. Det här inlägget blev inte riktigt vad jag tänkt mig. Ostrukturerat, långt, osakligt. Men jag säger som Åsa Jinder, det här är min blogg!

Sätter mig i lyssningsfåtöljen och lägger på en gammal repig goding istället.
Vem i hela världen kan man….lita på.

Lyssna på den samtidigt som ni läser ett par artiklar vettja!

DN: Monique Wadstedt: ”Vi har ingen privat relation”

Aftonbladet: ”Skyldighet att upplysa”

Scaber Nestor: Norström har tätare band till upphovsrättsindustrin än han sagt hittills

Fridholm: Tomas Norström, hök eller lamm?

och för all del, glöm inte att lyssna på Unni Drougge som släppt sin bok på The Pirate Bay

Tjohejs!

…

Bara för skojs skull kan vi ju som en bonus skumma igenom denna lilla goding:
4 kap. 13 § rättegångsbalken

Domare är jävig att handlägga mål:

1. Om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada;

2. om han med part är eller varit gift eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller om han på liknande sätt är part närstående;

3. om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 2;

4 om han eller någon honom närstående, som avses i 2, är förmyndare, god man eller förvaltare för part eller eljest parts ställföreträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör;

5 om han eller någon honom närstående, som sägs i 2, till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 4;

6 om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig;

7 om han i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning därmed;

8 vid huvudförhandling i brottmål om han före denna huvudförhandling har prövat frågan om den tilltalade har begått gärningen;

9 om han i saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller

10 om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet.

Uppdatering:
Man bör åtminstone korrekturläsa sina texter. Det har jag gjort nu. Rättat stavfel, syftningsfel och genitivfel. Skäms på mig!

Piratebaykonferensen på lina ;
(börjar klockan tolv)

Ärligt talat. Man tror ju att man snart skall vakna, svettig och förvirrad. Att man ska ligga på rygg en stund och hyperventilera. Att hjärtat ska slå lite saktare så man kan vända sig om till sin älskling och säga: Det är ingen fara, jag hade bara en jävulsk mardröm.

Opassande – ”Stressdemokrati” besluta innan någon hinner säga ifrån
Rick Falkvinge – Antipiratlagen IPRED1 introducerar hämnd som straffmått
Mark Klamberg – Är nedmonterad polis och privat rättsskipning framtiden?
Anna Troberg – Det kommer aldrig att jagas fildelare i mitt namn
Christian Engström – Tvångsmedel, tvångsmedel, tvångsmedel
Svensson – Repressiv julafton bla med piratjägarlag
Sagor från livbåten – Vad är det du vill värna, Reinfeldt?
HAX – Piratlagen: Religiösa vibbar

och många många fler…

Tyvärr är det inte någon mardröm. Ingen sådan man kan vakna ifrån och ruska av sig. Kanske skratta åt om några timmar. Det är en RIKTIG mardröm. En sån som lägger sig som en våt filt över en. Du kan inte komma ifrån den.
Eller det kanske man kan. Jag läste Alla Trobergs blogg och tänkte efter lite. Hon vill inte att det ska jagas fildelare i hennes namn. Jag vill inte heller att så ska ske. Det vill förmodligen inte du heller.
Väldigt många musiker som spelar ”smal” musik, lirar för att de har ett behov av att skapa. De tycker att det är kul. Smal musik drar inte till sig så många lyssnare dock. Mitt musikprojekt Hairy Back Mary har sedan jag la ut låtarna på Last.fm för några månader dragit åt sig 45 lyssnare. Det är inte många. Visserligen ungefär 43 lyssnare fler än vad jag vågat hoppas på, men ändå. Det är i det politiska landskapet betydelselöst när ett band som drar 45 lyssnare lägger ut sin musik gratis. Madonna och allt vad dom heter plockar in 45 lyssnare i sekunden. Och får betalt för det. Så mina möjligheter att med min konstiga musik förändra något är något små
Men tänk om alla tusentals duktiga musiker i alla replokaler och i alla stugor, alla ni som gör konstig ”smal” musik tog som er uppgift att göra lite dansbar musik OCKSÅ! För att sen slänga ut den på nätet. Då skulle hela Sverige kunna skita högaktningsfullt i försäljningslistemusiken och istället stå och skaka rumpan till fri musik. Det hade jag gillat!

och förövrigt. Konsekvensen av personspårandet måste bli:
Enligt Min Humla – Det myckna registrerandet

Anders Andersson har kommenterat Anna Troberg. Jag måste som så många andra bloggare använda mig av det vi fildelare tycker om så mycket. Kopiering. Här följer alltså Anders kommentar. Läs. begrunda. Kopiera!

Kommentar från Anders Andersson
October 9, 2008, 6:02 pm

Yttrandefriheten kan tolerera att enskilda kivas inbördes om vem som varit först med ett visst yttrande, för om någon annan redan har sagt precis det jag vill säga och vem som helst kan ta del av det, då är ju min upprepning av yttrandet onödig. De rättsliga konsekvenserna av att man sprider någon annans yttrande bör inte bli värre än att man får ersätta upphovsmannen för den faktiska förlust han gjorde. Staten må tillhandahålla en domare som har att lösa tvisten mellan parterna, men där går gränsen.

Det är när man blandar in polis och åklagare i frågan om ensamrätt att uttrycka sig med vissa ord, bilder eller ljud som jag kliver av tåget. Då har staten lagt sig i något med vilket den strängt taget inte har att göra, själva yttrandefriheten. Jag avgör själv när och i vilken mån jag skall försvara min egen ensamrätt; den åklagare som utan en uttrycklig angivelse från min sida hänvisar till min upphovsrätt för att bryta sig in i min motparts eller någon annans bostad, skrämma slag på hans familj och beröva honom hans skrivmateriel, den åklagaren kränker mina rättigheter å det allra grövsta. Det är som att låna ut ett rep till grannen, och få tillbaka det med blodfläckar på till följd av hur det har använts.

Jag har velat tro att vanliga författare och andra kreatörer vilkas verk missbrukats för att trakassera “obekväma” individer har varit omedvetna om vad deras förläggare ställt till med, och därför inte hållit dem ansvariga. Så länge Tage Danielsson och Povel Ramel har ägnat sig åt sitt skapande i stället för åt att polisanmäla sina beundrare, så har jag kunnat uppskatta deras verk och även betala för fysiska exemplar eller framföranden, trots att jag har känt till hur illa ställt det är med lagen.

När en upphovsman däremot ger uttryck för en egen ambition att drämma till “fildelare” eller andra kulturnjutare med lagens långa arm, då plockar jag sagde upphovsmans verk ur min bokhylla och lägger dem i något mörkt skåp. Så har jag gjort med Adolf Hitlers Mein Kampf, helt enkelt därför att jag inte tycker den boken är något att skylta med. Hitler lär för övrigt också ha haft invändningar när hans bok på 1930-talet gavs ut i ocensurerad utgåva i USA. Den som inte tolererar sina medmänniskors yttrande- och informationsfrihet skall inte få en krona av mig i ersättning för sitt eget utnyttjande av samma friheter. Om det innebär att jag inte kan läsa vederbörandes verk på laglig väg, so be it. Hellre bryter jag själv mot lagen, än jag betalar någon för att utöva våld mot mina medmänniskor.

Jag såg första filmen om Arn i julas. Sedan förklarade Jan Guillou offentligt hur han såg på fildelning. Jag tänker därför inte se andra filmen, inte ens om någon annan betalar biljetten. “Om du avslöjar för någon annan vad filmen handlar om, så kastar vi dig kanske i fängelse” är just en snygg inledning på vad som borde vara en kulturupplevelse.

Jag skulle därför vilja att alla upphovsmän, som anser sig “bestulna” genom att någon tar del av deras verk utan att betala för det, anmäler sig till ett offentligt register som vi andra kan granska för att gardera oss mot att någonsin läsa vad de har skrivit. Alla exemplar av deras böcker, skivor, konstverk och sällskapsspel skall på sikt bort ur folkbiblioteken, ur handeln och ur det allmänna medvetandet, för endast så kan man garantera att de aldrig kommer att bli lästa gratis. Allt för att försvara deras ensamrätt till sina egna tankar, som ingen annan får tänka. I förlängningen säger jag också upp bekantskapen med alla som fortsätter att betala för deras verk, eftersom de därigenom stödjer författarvåldet och skrivmaskinshuliganerna.

Den litteratur som inte överlever utan att omges av advokater, beväpnade vakter, uniformerad polis och taggtrådsstängsel, den litteraturen är inte värd att födas. Kulturen spirar inte ur en gevärspipa; ur den spirar endast död och förintelse. Det är skam, det är en fläck på kulturens banér, att yttranderätt heter batonger!

* * *

Ja för det är väl ingen ide att hymla med det längre…man kan ju ändå vara avlyssnad när och var som helst…så här kommer det…

Bodström!
Jag vill bara tala om att:
* mitt ipnummer är för närvarande 85.225.92.231

* jag har spelat musik i bilen mitt i centrum med rutan nervevad

* jag har tagit ut ackordsföljder och skrivit ner dem på papper vid upprepade tillfällen

* jag har surfat efter, läst och laddat ner texter till upphovsrättsskyddade låtar för att kunna förstå vad mina favoritartister sjunger

* jag har visslat upphovsrättsskyddad musik offentligt

* jag spelar musik själv, och berövar således skivbolagen pengar

* jag har lånat ut instrument till personer jag vet kan spela klassiska hårdrocksriff

* jag kommer med berått mod att fortsätta att bryta mot upphovsrättslagen

så slipper du tjuvlyssna…

PS!

för dig som vill spamma bodström kan surfa in på MUF-s webbsajt Stoppa Övervakningen Nu!

Att bygga en inspelningsstudio är traditionellt sett svindyrt. Men med ett schysst ljudkort och ett mixerbord kan du numera bygga dig en hemmastudio med datorn som hjärta och hjärna. Priserna sjunker hela tiden, mycket tack vare kinesernas lågpriskomponenter.

Idag kan man i DN läsa om storbolagens nyaste kris. Deras pressade budget har svårt att klara sig i takt med att inspelningstekniken blir var mans egendom.

Men det kan ju betyda mycket för amatörmusiker och amatörpoeter. Alla platsar ju som bekant inte i de stora skivbolagens ekonomiska beräkningar. Numera kan de flesta spela in en demo, släppa den på internet och få sin kulturgärning spridd över hela världen för en ringa peng. Det innebär ju naturligtvis att de stora skivbolagen tappar kontrollen. Men det innebär också att de stora inspelningsstudiorna förlorar. Rockbanden läggar allt mindre tid i bolagens studiorum, utan bygger egna och spelar in där istället.

För varje sålt ljudkort förlorar alltså branchen stora pengar. För varje sålt mixerbord minskar behovet att hyra in sig i dyra traditionella studios. Det är pengar som de stora bolagen hade kunnat få, om inte dessa ”stulits” av musikerna själva. Som tur är, finns lösningen runt hörnet. Det är bara att uppdatera den nya upphovsrättslagen så att inte bara nedladdad musik är stöld, utan även egenproduktion, som ju de facto innebär en inkomstförlust för inspelningsstudiorna.

Den vikande skivförsäljningen leder till mindre studiotid för artisterna. Universals inspelningsbudget har krympt med fem sjättedelar på tre år. Nu är det kris även i studiobranschen

Trenden att inspelningsbudgetarna minskar är förmodligen bestående. Kent till exempel, har byggt en egen studio och bandar allt material där. Robyn har haft fräckheten att köra själv, tillochmed på eget bolag. Det kan komma att betyda slutet på storbolagens gigantiska inspelningar, och med den kommer naturligtvis musiklivet att utarmas.

- Det är väldigt sällan en platta låter riktigt bra i dag. Särskilt när det gäller traditionell rockmusik. Det blir plattare och sterilare i dataprogrammen

säger Johan Johansson och han borde ju veta, med sina tio år i branschen.

Är det något vi inte vill ha, är ju en stereotyp, platt och tråkig musikbransch fylld av dåliga inspelningar och trista mixningar! Eller hur? Det är dags att Bodström vaknar nu, innan det är för sent. En STIM-avgift på studioutrustning kan ju vara ett sätt att lösa problemet. En licens för att få köpa instrument är en annan. Om endast legitimerade skivbolagsfolk får hämta ut inspelningsutrustning skulle ju trenden med hemmapulandet effektivt stoppas och ordningen återställas.

För inte kan det väl vara så, att storföretagens tid är förbi, att de stod och kramade sina styrelsekostymer när tåget kom och gick?

Idag har Göteborgs-Posten vaknat och har en artikel om IFPI:s öppna brev från artisterna till…ja till vem? Det har skrivits några löpmeter om brevet i våra kära svenska bloggar, och en förundran om vad brevet har för nytta har dryftats. De flesta av artisterna är gamla rävar som sålde några skivor för några decenium sedan. Nåväl.

I Göteborgs-Postens artikel yttrar Hélène Rönnmark, Ifpis marknadschef sig. Hon menar att anledningen till brevet är den alarmerande försäljningskurvan. Den sluttar kraftigt nedåt. Under första kvartalet förra året såldes 5,2 miljoner album, iår är siffran 4,5. Orsaken till den vikande försäljningen är som ju alla vet vid det här laget fildelningen. Den är ju mycket ond! Eller det är ju inte fildelningen i sig, utan piratkopieringen. Eller rättare sagt piratkopierarna är inte de är ute efter, de är ute efter de som kopierar och säljer svenska artisters produkter. Eller hur det var…

Inte i något annat sammanhang ifrågasätter vi rätten till ägande – utom när det gäller konstnärligt material. Vi accepterar att det är ägarens namn som står på dörren till lägenheten där han bor. Vi tycker inte att det är konstigt att livsmedelshandlaren tjänar pengar på den falukorv som säljs i butiken. Men är arbetet kreativt anses det att vi som skapar skall acceptera att vi plundras av andra utan att någonting tillfaller oss själva

I alla fall. Om man nu läser brevet och sedan studerar listan av underskrifter, kan man kanske skönja en eller annan anledning till de sjunkande försäljningssiffrorna…eller vad sägs om Bengt Palmers, Göran Fristorp, Little Gerard, Östen Warnebring, Åsa Jinder…
Åsa Jinder är för övrigt en av de i artikeln som yttrar sig:

- Du skall icke stjäla – så enkelt är det. Jag tror inte att de som laddar ner tänker på det, men för artisten handlar det om inkomster, för många om ren försörjning.

Hon har farhågor om vad som ska hända om lagförslaget inte går igenom, men har en lösning:

- Gör den inte det kan man i stället anta en lag som ger kompositörer rätt att gå in i affärer och plocka åt sig mat. I princip alltså, om man ska hårddra.

Hon har humor iallafall, vår kära Åsa Jinder!

Om man sedan tar en liten tur till IFPS:s hemsida kan man se hur de gör för att beräkna förlusten. De utgår från 11 skivbolag, Bonnier Amigo, BMG, EMI, Playground, Sony, Stockholm Records, S56, Universal, Virgin och Warner. Visserligen har dessa elva större delen av marknaden under sina fötter, men med en snabb sökning på nätet kunde jag hitta hundratals skivbolag. Små bolag som inte är med i statistiken. Små bolag som är flexibla och signar artister med nya ideer, nya toner. De bolag som är anslutna till IFPI, är bolag som i sitt stall har artisterna som skrivit under brevet.

Allt detta tyder på en sak. En katt är smidigare än en elefant. En musikintresserad på ett litet bolag kan ser strömmningarna, styrelsen på jättebolaget allan ser bara vågorna och då är det för sent.

Ett företag som letar fel, hittar inte rätt. Rätt musik, rätt artister, rätt distributionsvägar. Nästan varje dag kan man notera nya enmans-skivbolag. De är startade av människor som tröttnat på de traditionella skivbolagens tröghet. De är startade av människor som inte får skivkontrakt av samma anledning. De skapar musik som är ny, alltför ny för att Sony och de andra tunga bolagen ska vaknat. Medvetna om sin tröghet, söker de andra vägar att bibehålla makten. De startar ”ideella” organisationer, matade med pengar från storbolagen, och lobbar friskt för lagstiftning för deras skull, inte för samhället. De skickar pressreleaser till media, som kopierar och klistrar in. De slösar bort sin tid med att lasta sitt misslyckande på sina kunder, istället för att ändra på sitt förlorande koncept.

Samtidigt får svenska musiker söka sig utomlands för att få skivkontrakt. Till Tyskland, Japan eller England. Ta dödsmetallen till exempel. Hur många band har vi inte i Sverige som slagit stort i Japan och i Tyskland? Vi har drivor! Dessa ligger på tyska etiketter i stället för svenska. Det kanske är dags för styrelseledamöterna att slänga kavajen, dra på sig jeansen och göra ett besök i verkligheten? Här och nu! Det skulle göra deras plånböcker lite tjockare, och deras jobb lite roligare. Det är iallafall vad jag tror…

PS!
Åsa Jinder behöver inte oroa sig så mycket över att hon blir bestulen. Vid en sökning på Piratebay och SweBits fick jag, som väntat, noll träffar. Ingen delar ut hennes musik, ingen laddar hem den olovandes. Hennes tunna plånbok beror förmodligen på något annat…
DS

I Aftonbladet står idag att läsa att cd-singeln är död. Det är naturligtvis piratkopierarnas skuld. Vidare står att läsa att hälften av alla skivbolagsanställda har fått sparken på grund av försäljningsraset. Det är säkert inte så sant, men ändå. Vi kan ju leka med tanken…Aftonbladet har en sammanställning av de ”stora uppsägningarna”, och det visar sig att det är en drygt hundratal som fått sparken. Det skulle då betyda att ett drygt hundratal personer jobbar kvar inom skivbolagsbranchen idag. Med tanke på att omsättningen förra året var 1.2 miljarder blir omsättningen per anställd oerhört hög. Om man räknar med hundrafemtio anställda, blir snittet att varje anställd har dragit in 8 000 000. Ganska bra siffror om man jämför med andra branscher…förmodligen är några av Aftonbladets siffror missvisande..är någon förvånad?

Men det är klart att det är synd om skivbolagen! De säljer ju något som svenska folket inte vill köpa. Det brukar i allmänhet betyda trubbel för ett företag. Det innebar tillexempel stora problem för Zeppelinarförsäljningen när ingen ville ha produkten längre. Då har man ett par vägar att gå. Antingen lägger man ner, eller så anpassar man sina produkter. Som tillexempel luftskeppstillverkarna gjort, de bytte den eldfarliga gasen till en icke brännbar gas. Sen var de igång igen!

Företagare brukar säga att marknaden skall styra. Vi ska ha så lite inblandning som möjligt av myndigheter. Om man har ett sunt marknadsekonomiskt system så förpassas dåliga produkter till glömskans bakgård, medan de bra produkterna (som konsumenterna vill ha utvecklas och lever vidare. De brukar också säga att marknadsanpassade system är självreglerande, så att den som tillhandahåller bästa varan till bästa pris är vinnaren. Så…fildelningssystemen tillhandahåller en bra produkt till ett väldigt bra pris. Se då till att slå det, istället för att skrika efter de myndigheter ni så idogt föraktar (utom när de kan hjälpa er till högre vinster).

Jag läste på mperia häromdagen ( jag vet inte om informationen är korrekt, men ändå…) att 97 % av alla artister med skivkontrakt tjänar mindre än 600 dollar i månaden. En inkomst som knappast räcker till ett glassigt leverne…så att skivbolagen ser till att sina artister kan leva på sin konst verkar vara en överdriven tes. Vidare stod att läsa att i regel får artisten ifråga 12 % av den egna skivförsäljningen. Skivbolag och studios (ofta samma företag) tar resten. Ingen större idé att gå till affären och köpa skivor för att stödja artisten, med andra ord. Nu har jag inte en aning om var siffrorna kommer ifrån, jag har ju läst dem på en amerikansk sajt som lever på att sälja musik utan skivbolagens medverkan, men de ger kanske en hint om vem som får pengarna…

För övrigt, det är även synd om Aftonbladet. De har en siare vid namn Fredrik Virtanen. Han har idag nåtts av en gudomlig röst, en helt häpnadsväckande insikt om framtidens mediadistribution: CD-skivan är på väg ut! Läs här och begrundas över den finaste krönikör vi har i Sverige!

De som jobbar på skivindustrins PR-avdelning har ett intressant jobb. Det måste vara ett av de svåraste jobben i världen. De ska nämligen få oss att köpa skivor istället för att ladda ner dem gratis. Hur gör de då för att få oss musikdiggare att älska skivbolagen? Jo de angriper…Röda Korset!

Sharman Networks, ni vet de bakom Kazaa, har visst delat med sig av sina pengar till Röda Korset. En god idé, kan man tänka. Men inte alla håller med. Inte Michael Speck iallafall. Australia’s Music Industry Piracy Investigations har hotat Röda Korset med stämning om inte de fryser sina utbetalningar. En perfekt julklapp till alla utsatta i samhället!

Vad är det egentligen för några som jobbar på PR-byrån? Vad krävs för att få jobb där? Sex tår och ett intyg på upprepade elchocker? Eller har månne någon från [Piratbyrån] nästlat in sig?

Läs mer!
Piratbyrån: Skivindustrin hotar stämma Röda korset

Wired: Red Cross Caught in P2P Fracas

Igår (i torsdags alltså) fick man under rubriken ”Telegram” på Kulturnyheterna få veta att upphovsrätten förväntades skärpas ordentligt. Jag kan dock inte hos våra myndigheter hitta någon information om att så skulle vara fallet, inte heller Antipiratbyrån har någon information om något ”genombrott” i lagstiftningsarbetet.

Enligt Kulturnyheterna skulle straff på upp till två års fängelse kunna utdömas till den som laddar ner tex en film. Straffet för att dela ut film, var maximalt sex månader. Det verkar vara orimliga straffsatser, men det är en annan fråga som jag inte tänker ta upp här. Denna lag skulle sjösättas redan efter nyår. Vad jag undrar är istället varför det inte går att hitta någon information om detta någon annanstans. Eftersom det redovisades under rubriken ”Telegram” får man ju förmoda att det är någon slags nyhet. En nyhet som borde få Antipiratbyrån att gnugga sina händer. Men inte en stavelse kan jag hitta på deras sajt. Inte heller Piratbyrån nämner det. De brukar ju annars vara pigga på att redovisa upphovsrättsliga händelser.

Man kan ju undra om det åter rör sig om ett missförstånd från TT:s sida? Det har ju hänt förr…jag har skrivit och frågat Kulturnyheternas redaktion varifrån de fått uppgifterna.

Oavsett om det rör sig om en felaktig tolkning eller inte är det oroande. Lagstiftningen väntas bli ganska hård, både när det gäller nedladdning och uppladdning av film och musik. Dessutom ryktas det om en kraftig höjning av digitala media, det talas om upp till trettio kronor i kassettskatt på DVD-skivor. Om ryktet har någon motsvarighet i verkligheten låter jag vara osagt. Men frågan är väl vad som händer om priset på media går upp så kraftigt? Personligen har jag redan börjat leta efter schyssta priser på nätet. Jag vill inte betala straffskatt som går till skivbolagen och deras advokater!

Hur är det med det svenska folkets önskningar? Vill vi medborgare ha den här lagen? Enligt Antipiratbyråns undersökning (som man naturligtvis får ta med en nypa salt) är de flesta negativa till hårdare tag mot piratkopierare. Om nu inte svenska folket vill ha lagen, vem är det då som vill ha den? Något att tänka på…

Nåja. Vi får väl se hur det slutar!

Se mer!
SVT: Kulturnyheterna