Valleballong

Sveriges Television är en fantastisk skapelse. Fri teve producerad utan statlig inblandning och (framförallt) utan inblanding av vinstintresse. I SVT kan man titta på ett helt teveprogram utan reklamavbrott. Det innebär självklart också att inga annonsörer påverkar urval och inriktning.

Vi tittare finansierar SVT, och SVT levererar till oss. Journalisterna i bolaget producerar nyheter och dokumentärer. Eller så borde det iallafall vara. I tider då statligt och medborgarägt snarast är något fult försöker SVT hänga på trenden. Problemet är väl att man faktiskt måste välja. Antingen är man med i tävlingen med reklamteve, eller så är man det inte. Att stå med ena benet i ”Fri TV”-ideen och andra benet i ”Skvalteveträsket” leder till akut värk i skrevet. SVT gör sig av med sina journalister, eller anstränger sig iallafall inte för att behålla dem. Dessa journalister sitter sedan i sina studios och producerar teveprogram som de sedan säljer till sin forna arbetsgivare. Förmodligen ser deras ekonomi betydligt bättre ut nu, och det är väl dem väl unt. De arbetar nog i sitt anletes svett för att få till sina produkter, och har sedan bara att hoppas att de lyckas sälja dem med förtjänst. En osäkrare situation än en fast anställning, men med ökade chanser att dra in storkovan.

Förmodligen är det inte bara den ekonomiska situationen som är otrygg. Även de moraliska och etiska frågeställningarna blir en osäker balansgång.
Dels i frågan om pengar kontra kvalitet såklart. Det är ju helt plötsligt de egna pengarna som betalar produktionen. Då kanske man väljer en telfonintervju istället för att packa kamerorna i bilen, man kanske undviker att ställa kontroversiella frågor. Man kanske väljer ”lätta” ämnen.
Dels i frågan om etik. I ett litet bolag, kanske rentav ett enmansbolag, uteblir de moraliska diskussionerna. Man tar små steg från sin ursprungliga etik, och kanske många många steg. Utan att man märkt det, har ens syn på sin neutralitet blivit förvrängd. Det kan vara det som hänt Lotta Skoglund när hon lämnade SVT och startade sitt företag Science United.

Vem Lotta är kan ni läsa på länken ovan, så det lämnar jag därhän. Istället går jag rakt på (!) det som för tillfället störde mig. Det kommer nu. NU!

Kunskapskanalen sände idag torsdag ett kort ”Vetenskapsprogram”: Alla Tiders kartor. Det är tio program på vardera tio minuter. I dagens program rörde det sig till 80% om Google Earth. En man från Google satt och förklarade hur fantastiskt det är. Brevid sitter programledaren med stora, imponerade ögon.
Det är vid sådana tillfällen, när man sitter och förkovrar sig framför Kunskapskanalen och istället får en lång reklamsnutt för ett multinationellt företag på skärmen, som man sätter biskvierna i halsen.
Det är vid sådana tillfällen som man längtar tillbaks till en tid när SVT hade sina egna journalister och programmen skapades ”i huset”.
Det är vid sådana tillfällen som man inser hur svårt det måste vara att vara teveproducent ute i den hårda konkurrensutsatta världen. När man för att överleva måste putta undan samvetet en smula, och gör redaktionell reklam istället för dom där makalöst bra programmen man tänkte göra från början. Med lite redaktionell reklam i programmen får man ju betalt från två håll istället för ett. Då kan man betala räkningarna den här månaden iallafall.

Där producenterna utanför huset krackelerar och tar den lätta vägen, borde köparen, i det här fallet SVT, bidra med sin kunskap och sin erfarenhet. Genom att styra upp sina underleverantörer när de behöver det, torde vi slippa se dubiösa produktioner. Anledningen till att SVT underlåter att göra detta låter jag vara osagt, men nog borde vi kunna kräva att det stolta skepp som SVT är och kan vara även fortsättningsvis styr undan dylika blindskär? Nog borde vi kräva detta, både du och jag? Både du och jag.

Till alla er som är trygga med FRA-lagen. Till alla er som är övertygade om FRA-s ärliga uppsåt. Till er säger jag bara. Minns IB-affären!

http://svt.se/content/1/c6/64/73/07/oa-1973-0502-ib-synnergrenakt_hi.asx

och

http://www.svt.se/content/1/c6/64/07/13/oa-1973-1128-ib-publicistklubben_hi.asx

[uppsnappat från Henrik-Andersson.se

Idag på mediamagasinet fick man se ett inslag om att bloggandet har fällt några stora tunga namn…och det är väl bra…samtidigt diskuterades om hur media ska kunna bli bättre på att publicera dementier snabbt och effektivt.

Det är ett lovvärt initiativ, att försöka rätta sina fel. Men borde det inte vara bättre att försöka med undersökande journalistik? Att faktiskt ta den tid det tar att undersöka fakta? Visserligen kanske man inte kommer ut med nyheten åtta sekunder efter händelsen, men å andra sidan kanske man kan förtälja sanningen istället för antaganden. SVT ”dödade” påven häromdan, för att ett par timmar senare återuppväcka honom. Men om någon viskar i ens öra om en nyhet, är det inte en grundläggande uppgift för en journalist att åtminstone ställa sig frågan om trovärdigheten i uppgiften såväl som relevansen?

Så snälla mediesverige! Jag väntar hellre en halvtimme på en nyhet om ni istället för felaktiga uppgifter kan leverera sanningen, eller åtminstone vettig del av den! Att slentrianmässigt slänga upp saftiga rubriker för att sedan dementera den och därefter berätta hur det egentligen var, är inte god journalistisk sed!

Tack och lov att svenska folket vet när det är dags att slå näven i bordet. Jag menar, i dessa dagar när det det diskuteras om vi ska ha statlig avlyssning av våra samtal, när det tjabbas om EU och yttrandefrihet och rättvisa, är det skönt att veta att när det verkligen gäller, då ställer svenska folket upp unisont och säger ifrån!

Man kan ju inte bete sig hur som helst! SVT borde ställa sig i skamvrån! Att låta luciatåget gå i kläder från 1800-talets Dalarna och sjunga gamla folksånger är ju fullständigt vansinnigt! Vi måste ju hålla på traditionerna!

”Det är skandal. Man ska hålla på traditionerna. Lucia är en unik tradition. Jag tror många kände som mig i morse.”

som en man sade i Ring P1 idag. Programmet blev nedringt av upprörda medborgare som underkänner SVT-s beslut att tänka själv. SVT har också blivit nedringda av arga tevetittare. Tack och lov att vi har en befolkning som sätter klackarna i backen när det går för långt!

Läs mer!

Aftonbladet: Svenska folket rasar mot SVT:s luciatåg
om det här luciatåget är det dock lite tystare…
SVT: Olaglig kvinnoaktion i riksdagen

Jovisst är det så!
Det är tack vare televisionen som vi får reda på att Ringholm inte betalar ordentligt för sig, utan smiter undan skatter genom ”smarta” lösningar. Det är tack vare televisionen vi kan få veta vad våra makthavare och industritopparna har för sig. Om deras politiska ståndpunkter, om deras nya idéer, och deras hot och löften. Det är tack vare televisionen vi får den mesta informationen. Men då måste ju ändå TV-bolagen erkänna sitt ansvar och handla därefter, eller hur?

De flesta tevebolag gör inte det. Det är inte svårt att se tendenserna. I allt högre grad talas det om pengar, annonsintäkter och marknadsföring. Visst, det kan man ju begripa att det kostar pengar att göra teve. Det kostar pengar att sända, att producera och att undersöka. Men det kostar väl inte mer att berätta sanningen, än att ljuga? Befolkningens kunskaper beror i hög grad på vilka kanaler de tittat på. Enligt ETC är 45% av FOX NEWS-tittarna övertygade om att Saddam konspirerade med Usama bin Laden, att koalitionen i Irak har hittat massförstörelsevapen och att det inte finns något internationellt motstånd mot kriget. Det är ju naturligtvis inte bra! Hur kan det egentligen vara så?

Jag har FOX NEWS i mitt grundurval av tevekanaler som Kabelvision levererar. Eftersom vi svenskar är itutade att sanning och ärlighet står högt i kurs, och att det som medierna förtäljer är sanningen och intet annat än sanningen, skulle jag vilja påstå att vi ligger illa till. Vi är vana att kunna lita på t ex SVT och Sveriges Radio. När sedan amerikanska privata ”alternativ” dyker upp i rutan blir vi tagna på sängen. Vi har förtroende för medierna, och sväljer allt utan att tveka. Det är ju naturligtvis inte bra!

Det är sorgligt, men det måste ändå sägas och förstås. Vi som mediemottagare måste lära oss att sortera och analysera. Vi måste, när i sitter där framför teven (eller för den delen…datorn) påminna oss att vara tveksamma till det vi får se och höra. Det är tyvärr inte sant, bara för att en utbildad reporter säger det.
Det är ett hårt arbete, men det måste göras. Frågor man måste ställa sig om och om igen är: Vem säger detta? Var har vederbörade fått sin information ifrån? Vilken kanal jobbar reportern för? Är reportern anställd på kanalen eller är det en frilansare? Vad har reportern gjort tidigare, och var ligger hans politiska ställning?
Utan att ställa sig dessa frågor, är man totalt öppen för missinformation. Det är ju naturligtvis inte bra!

I Sverige har vi SVT, och de har sina faktaprogram. Vi har Agenda, Uppdrag Granskning, Debatt, Dokument inifrån, Dokument utifrån…och så vidare. Även när man tittar på dessa, bör man vara på sin vakt. För det är ju så, att dessa program, precis som alla andra, jagar tittare. Då är det lätt att förenkla och vinkla, för att kunna skapa rubriker. Tack och lov har vi också Mediemagasinet, som undersöker SVT-s faktaprogram, och ofta bevisar faktafel och olämpliga förenklingar. Så långt är allt väl. Men när vi sitter och tittar på Mediemagasinet, måste man återigen ställa sig frågan om vad som sägs och varför. Vem är det som undersöker Mediemagasinet?
Det är tyvärr så, att som tittare kan du aldrig vara helt säker…och det är ju naturligtvis inte bra!