Valleballong

Sveriges Television är en fantastisk skapelse. Fri teve producerad utan statlig inblandning och (framförallt) utan inblanding av vinstintresse. I SVT kan man titta på ett helt teveprogram utan reklamavbrott. Det innebär självklart också att inga annonsörer påverkar urval och inriktning.

Vi tittare finansierar SVT, och SVT levererar till oss. Journalisterna i bolaget producerar nyheter och dokumentärer. Eller så borde det iallafall vara. I tider då statligt och medborgarägt snarast är något fult försöker SVT hänga på trenden. Problemet är väl att man faktiskt måste välja. Antingen är man med i tävlingen med reklamteve, eller så är man det inte. Att stå med ena benet i ”Fri TV”-ideen och andra benet i ”Skvalteveträsket” leder till akut värk i skrevet. SVT gör sig av med sina journalister, eller anstränger sig iallafall inte för att behålla dem. Dessa journalister sitter sedan i sina studios och producerar teveprogram som de sedan säljer till sin forna arbetsgivare. Förmodligen ser deras ekonomi betydligt bättre ut nu, och det är väl dem väl unt. De arbetar nog i sitt anletes svett för att få till sina produkter, och har sedan bara att hoppas att de lyckas sälja dem med förtjänst. En osäkrare situation än en fast anställning, men med ökade chanser att dra in storkovan.

Förmodligen är det inte bara den ekonomiska situationen som är otrygg. Även de moraliska och etiska frågeställningarna blir en osäker balansgång.
Dels i frågan om pengar kontra kvalitet såklart. Det är ju helt plötsligt de egna pengarna som betalar produktionen. Då kanske man väljer en telfonintervju istället för att packa kamerorna i bilen, man kanske undviker att ställa kontroversiella frågor. Man kanske väljer ”lätta” ämnen.
Dels i frågan om etik. I ett litet bolag, kanske rentav ett enmansbolag, uteblir de moraliska diskussionerna. Man tar små steg från sin ursprungliga etik, och kanske många många steg. Utan att man märkt det, har ens syn på sin neutralitet blivit förvrängd. Det kan vara det som hänt Lotta Skoglund när hon lämnade SVT och startade sitt företag Science United.

Vem Lotta är kan ni läsa på länken ovan, så det lämnar jag därhän. Istället går jag rakt på (!) det som för tillfället störde mig. Det kommer nu. NU!

Kunskapskanalen sände idag torsdag ett kort ”Vetenskapsprogram”: Alla Tiders kartor. Det är tio program på vardera tio minuter. I dagens program rörde det sig till 80% om Google Earth. En man från Google satt och förklarade hur fantastiskt det är. Brevid sitter programledaren med stora, imponerade ögon.
Det är vid sådana tillfällen, när man sitter och förkovrar sig framför Kunskapskanalen och istället får en lång reklamsnutt för ett multinationellt företag på skärmen, som man sätter biskvierna i halsen.
Det är vid sådana tillfällen som man längtar tillbaks till en tid när SVT hade sina egna journalister och programmen skapades ”i huset”.
Det är vid sådana tillfällen som man inser hur svårt det måste vara att vara teveproducent ute i den hårda konkurrensutsatta världen. När man för att överleva måste putta undan samvetet en smula, och gör redaktionell reklam istället för dom där makalöst bra programmen man tänkte göra från början. Med lite redaktionell reklam i programmen får man ju betalt från två håll istället för ett. Då kan man betala räkningarna den här månaden iallafall.

Där producenterna utanför huset krackelerar och tar den lätta vägen, borde köparen, i det här fallet SVT, bidra med sin kunskap och sin erfarenhet. Genom att styra upp sina underleverantörer när de behöver det, torde vi slippa se dubiösa produktioner. Anledningen till att SVT underlåter att göra detta låter jag vara osagt, men nog borde vi kunna kräva att det stolta skepp som SVT är och kan vara även fortsättningsvis styr undan dylika blindskär? Nog borde vi kräva detta, både du och jag? Både du och jag.

På Dafgårds hemsida kan man glutta på reklamfilm. Och annat…

http://www.matenarklar.se/

Att polisen och myndigheterna samarbetar med marknaden är väl inget nytt. Ett av de tydligaste exemplen är väl den metoderna för att försöka stoppa den illegala fildelningen och Antipiratbyrån´s giftermål med vissa poliser och en viss justitieminister…men går inte polisen lite väl långt med nästa veckas däckrazzia?

I Aftonbladet erhålls gratisreklam:

Slitna däck kan kosta kosta både skjortan – och livet.
Nästa vecka börjar polisen och däckbranschen med däcksrazzior på Sveriges vägar.
– Det är jättebra. Det är få saker på bilen som är så eftersatta som däcken, säger Aftonbladets motorexpert, Robert Collin.

Polisen och däckbranschen? Vad gör däckbranschen ute på våra vägar tillsammans med polisen? Kränger däck naturligtvis! Naturligtvis är det bra om bilarna är utrustade med bra däck, men visst är det väl polisens uppgift att undersöka huruvida bilister kör med olagliga däck? Att polisen har en däckförsäljare med sig i baksätet verka en smula suspekt. Och vad är egentligen Däckbranschens informationsråd? Om man surfar in på www.dackinfo.nu kommer man till deras hemsida, fylld med information och lämpliga länkar till däckförsäljare. Informationsrådet verkar bestå av Pontus Grönvall och postadressen är samma som Grönvalls andra företag. Han är inte helt oväntat reklamare (adressen till hans reklambyrå är www.promotion.se) och han har uppenbarligen näsa för nya kanaler att distribuera sitt budskap på.

I takt med att reklamen finner nya former blir det svårare och svårare för mottagarna att skilja fakta från agitation, mellan annonser och propaganda. Det kanske måste vara så. Att köpa traditionella annonser i press är dyrt och budskapet är uppenbart; Köp våra produkter/tjänster. Den stora mängd reklam vi som konsumenter åtnjuter varje dag är så stort att hur mycket annonsörerna skriker, så hörs det inte så tydligt. Vi har kanske slagit dövörat till.

Så nya tider kanske kräver nya metoder. Istället för regelrätt annonsering utsätts vi nu för tiden för reklam förklädd till artiklar och uttalanden från till synes respektabla föreningar och råd. Inte sällan är dessa nya informationsbärares primära mål inte att ”rädda medborgarna” från diverse farligheter, utan istället välslipade agitatörer anställda av de olika branscherna. Vi har sett det ifråga om datavirus, datorspelande, surfande, handel och vårt musiklyssnande bara för att nämna några områden…och det är kanske så det måste vara…

Men all right då! Låt marknadens aktörer leka myndigheter då! Låt de hålla på med artikelskrivning och föreläsningsturnéer! Men på ett villkor. Låt inte våra riktiga myndigheter betala för kalaset! Låt inte våra riktiga myndigheter leka reklampelare åt företagarna! Om polisen och däckbranschen arbetar tillsammans ute på våra vägar försvagas polisens självständighet. Låt inte polisen vara reklampelare för marknaden. Nästa gång polisen stoppar mig för en kontroll, vill jag inte höra: ”Dina strålkastare är felriktade. De lyser alldeles för lågt…men inte lika lågt som GlocalNet!”

En jul för länge länge sen…i min barndom…fuskade jag och pappa med dopp i grytan redan 23:e december…på morgonen. Sen gick vi och smygdoppade hela dan. På julaftons morgon skulle far sila doppet, för att rensa det från överblivna brödbitar. Sagt och gjort! Fram med silen och den stora grytan. I med silen i vasken, och så häll! Min fars min när han tömt hela grytan…och fånigt stirrar på brödresterna i silen för att sen titta ner i den tomma vasken efter själva doppet var obetalbar.

Ungefär samma teknik verkar Amina Ek, verksamhetschefen för Centrum mot rasism använda sig av. Efter att GB-glass valt att dra tillbaka sin kampanj för Nogger Black känner Amina Ek att hon verkligen gjort något viktig för antirasismen:

”Nu när den dras tillbaka är det ett viktigt steg framåt i kampen mot rasism i alla dess former”

Om inte GB-Glass annonserar för sina glassar, och det i någon konstig logik kan vara ett viktigt steg i kampen mot rasism, kan man ju undra vad deras övriga arbete består i? Och för övrigt. Det är klart att GB drar tillbaka kampanjen. Bättre media-exonering än vad Centrum för Rasism gett dem kan inte köpas för pengar… De behöver helt enkelt inte annonsera, alla känner redan till glassen och köper den gärna,samtigt som de fäller hånfulla kommentarer om Centrum för Rasism.

Min pappa fixade nytt dopp i grytan på julaftons förmiddag, och vi kunde glatt suga i oss denna läckerhet efter Kalle Anka. Hur ska Centrum för Rasism göra för att återskapa SITT förtroende?

Läs mer!
Centrum mot Rasism

Enligt svensk lag är det förbjudet att skicka spam. Tyvärr gäller det bara i digital form. Analog spam är fortfarande tillåtet.

Jag är otroligt trött på reklam. Vi har vant oss vid att överösas av reklambudskap i det offentliga rummet, i radio, teve, på bio och i dagstidningarna. För att inte tala om kilona som väller ner i brevinkastet varje vecka. Som väl är, räcker det med en liten skylt ”nej tack till reklam” för att slippa leta i högar med reklam för kalsonger och erbjudanden om gratis kataloger för att hitta golvet. Så långt är allt väl. Men nu börjar det droppa in adresserad reklam från olika lycksökare. Eftersom den har min adress på kuvertet, så delar brevbäraren ut skräpet. Det är ju hans jobb. Men efterhand som allt fler skickar epost till varandra istället för pappersbrev, blir hans arbetsuppgifter mer och mer av formen som reklamutdelare.

I takt med att min (och din) adress sprids runt bland företagen, ökar också antalet ovälkomna reklamutskick i brevinkastet. Det räcker i teorin att du meddelar din adress till ett företag, som sedan köps upp av ett annat företag. Ett företag som delar sina adressdatabaser med sina ”samarbetspartners” så är snöbollen igång…

De analoga spammen är (än så länge) relativt harmlösa. Banker som skickar ut löften om lycka om du bara lånar några hundra tusen av dem kan ju vara lite förvånande för en kille med klippkort hos fogden, Illustrerad Vetenskap som vill ha mig som prenumerant och så vidare.
Men i fallet Illustrerad Vetenskap blir jag lite irriterad. Visst, jag har en gång prenumererat på en tidning från förlaget som också ger ut IV, men jag har aldrig varit intresserad av, och har aldrig bett om ”information” om denna blaska. Ändå får jag adresserad reklam i brevinkastet. Hade det varit epostreklam kanske det varit ett olagligt spam, men analog spam är helt lagligt. Så vad återstår för mig att göra? Jag får väl ta på mig mitt sötaste leende och såga upp ett större hål i ytterdörren.

Om du köper någon av Coca-Colas produkter sänder du en tydlig signal till huvudkontoret i Atlanta:

Läs mer!
ETC: Coca-cola

Killer Coke
Coke Facts
Human Rights Watch
Mission Impossible – en sida om aspartam

Näringslivets Etiska Råd mot könsdiskriminerande Reklam har visat musklerna. Man ska banne mig inte konservera en otidsenlig syn på könsroller som framställer män på ett kränkande sätt. Basta!

Santa Maria´s nya köttbullekryddmix har blivit fälld för texten som står på förpackningen:

Pappas köttbullar
Äntligen kan vem som helst göra riktiga köttbullar i en handvändning. Även pappa.

ERK anser att ironin inte framgår tillräckligt tydligt, utan befäster istället bilden av att män är ointresserade av matlagning. Ja där ser man. Inte tillräckligt tydligt…man kanske skulle införa varudeklaration på ironi: ”VARNING! Denna produkts förpackning innehåller IRONI! Alla överkänsliga ombedes ta två steg tillbaka, ta ett djupt andetag och i stället försöka gå till kyldisken, där Mamma Scan har sin utpost”. Nån jävla ordning får det faktiskt vara!

Läs mer!
Etiska Rådet: Santa Maria
Santa Maria: Swedish Meatballs
Scan: Mamma-sortimentet