Poster taggade med ‘Orwell’
HAX, eller Henrik Alexandersson som han också heter har polisanmälts av FRA. För brott mot rikets säkerhet. Tja. Det var väl inte oväntat kanske. Men hur smart är det ur PR-synpunkt?
HAX vet väl inte riktigt ännu vad som föranlett anmälan. Måntro är det den här
Eller kanske den numera berömda listan över 103 svenskar som blivit avlyssnade, alternativt INTE blivit avlyssnade av FRA?
PS
Lite mysig läsning för hängmattan?
DS
Åklagarn verkar anse att det inte behövs någon förundersökning mot FRA.
”Att ta del av radiobefordrade elektroniska meddelanden som sänds via etern kan inte anses vara olaglig avlyssning och är inte något brott mot lagen om elektronisk kommunikation”
säger Agnetha Hilding Qvarnström, vice chefsåklagare. Ingvar Åkessons uttalande att FRA sedan en tid tillbaka samlar information om svenskars mobil- och epost-kommunikation konstateras vara laglig. Så var det med det.
Rick Falkvinge och Piratpartiet går så klart i taket och JO-anmäler åklagaren. Det är tur att vi har sådana som Rick och hans vänner.
UPPDATERAT
Läste om en kulig ”konsekvens” på Wadström. Gå dit och fnissa!
Kalla saker vid dess rätta namn
En förvirrad människa kan inte ta vettiga beslut. En förvirrad människa tänker fel. Men så sluta var förvirrad då! Det är faktiskt upp till dig. Låt dig inte falla in i trallande tankegångar. Tänk rätt! Tänk smart!
Vad är nu detta?
Jo. Det är logik. Faktiskt. Jo det är sant.
Om vi ska ha en chans att begripa saker, om vi ska ha någon som helst möjlighet att förstå och göra oss förstådda när vi talar med varann, måste vi vara tydliga. Det behöver inte betyda att vi ska var omständliga och förklara allting hela tiden. Det behöver inte betyda att vi måste prata om vädret, om grannens katt eller andra lättbegripliga ting. Det betyder bara att vi ska kalla en spade för en spade.
Varje dag blir vi översköljda med antydningar och nya begrepp. Begrepp som kanske rent semantiskt är nya, men det de beskriver är gammal skåpmat. Alla tankesmedjor till exempel. De marknadsför sig som någon slags filosof-klubb, med intellektuella resonemang och vältaliga företrädare. Men det är ju ingenting annat än de där gamla lobbyorganisationerna som bytt garderob och iklätt sig en ny skepnad. De har inga ambitioner att föra samtalet framåt. De är en politisk peta-i-sidan-företagsamhet. Det är lobbyister, betalda av företagen för att förändra den politiska agendan.
Varje dag får vi höra konstiga saker som att vi måste acceptera att förinta vår personliga integritet, för vår personliga integritets skull. Vi får höra att vi måste tysta kritiska bloggare för vår yttrandefrihets skull. Vi får höra av Telia att vi kan köpa 24 Mb bredband, men vi kan bara få 8 MB. Vi kan köpa flatrate-abbonemang på Tre, helt obegränsat och dessutom 7,2 Mb. Alltid. Fast det finns en surf-gräns ändå, och Tre förbehåller sig rätten satt sänka din hastighet. Och om du inte bor i storstäderna får du 0,3 istället för 7,2.
Men det är faktiskt inte bara ”deras” fel. Det är inte bara lobbyorganisationernas förtjänst att de har makten idag. Det är inte bara politikernas fel att de lurar skjortan av dig. Det är inte bara cyniska företags fel att de kör med dubbla budskap som försäljningsknep.
Det är ditt fel.
Det är nämligen du som låter dom hållas. Det är du som kallar lobbyorganisationerna för tankesmedjor. Det är du som sitter tyst och lyssnar på politikernas nyspråk. Kanske har du inte handen knuten i fickan längre. Kanske du hytter mot teven och ryter till. Kanske kallar Reinfeldt för skitstövel. Vad vet jag. Men på fikat i morgon så pratar du ändå om att vi förmodligen behöver beskyddas från oss sjävla.
Det är faktiskt dags att du tar dig i kragen nu! Att du rycker upp dig! Ja, jag vet att det är jobbigt. jag vet att det inte är så jävla lätt. Men kanske att du i övermorgon reser dig upp och slår näven i bordet och säger ifrån; Nu ska vi fanimej kalla det för en spade! Det heter lobbyorganisation! Det heter Skitsnack! Det heter brott mot brevhemligheten. Det är fanimej ett brott mot vår grundlag.
Eller så kanske du börjar i det lilla. Du kallar dig för arbetslös om du är arbetslös. Du struntar i att försöka hitta en definition som inte låter så illa: ” Jag är mellan jobb”, ”Jag står till arbetsmarknadens förfogande”. Eller du som sitter i rullstol kanske slutar irritera dig på alla som kallar dig för rullstolsbunden istället för rullstolsburen. För visst fanken är du rullstolsbunden. I annat fall kunde du ju som jesus skulle ha sagt tagit din rullstol och gått. Du är ju faktiskt inte mindre beroende av din rullstol om alla kallar dig rullstolsburen. Eller hur.
Vi kan börja med att kalla saker vid dess rätta namn. Snart så har vi vant oss vid det. Snart så förväntar vi oss att även politiker och lobbyister ska göra det. Och då, mina damer och herrar, har vi vunnit första ronden.
Kloka folkpartister!?
——- OBS! detta inlägg är nedskrivet i affekt!…….
Sju folkpartister (varav tre gamla partiledare och fyra aktiva riksdagsledamöter) har idag en debattartikel på DN-debatt. Rubriken är talande:
”Regeringen måste nu backa om FRA-lagen”
De uppmanar Alliansen att tänka om, tänka rätt. Ta ett steg tillbaka, och ta in kritiken. Att inte
”Begå inte misstaget att avfärda motståndet mot FRA-lagen som uttryck för okunnighet och missuppfattningar”
Jag kan inte annat än att hålla med. Hitills har vi sett arrogans och nonchalans från Alliansen. Det gagnar ingen. Inte de som kommer med kritiken. Inte Alliansen. Inte svenska folket. Inte demokratin. En grundförutsättning för att politiskt arbete ska fungera, är att de röstberättigade kan ha ett förtroende för ledningen. Inte nödvändigtvis hålla med, men åtminstone känna att man kan lita på att ledningen inte ljuger och bedrar. När regeringen kommer med dubbla budskap och mörkar information kan man inte tro på regeringen. Det drabbar alla.
Iallafall jag blir förbannad när man ena dan hör att FRA måste avlyssna våra mejl för att rädda våra svenska utlandsplacerade soldater från överfall, för att nästa dag höra att detta argument inte är relevant. Och man hör det från samma håll.
Tala ur skägget, gubbjävlar (för det är nästan bara män) eller avgå! Er jävla arroganta attityd gör mig vannsinnig! Sluta snacka skit! Sluta trolla! Prova med sanningen nån gång, jag är säker på att ni kommer att tycka om det!
sitter jag och skriker här på kammaren. Min kammare alltså…prexis brevid hallen. Där mina datorer finns. Där mixerbord och ljudkort finns. Där jag finns. Jag blir så arg. Så jävla arg. Det gör mig förbannad.
För det är ju så onödigt. Genom att ljuga och trolla ställer man sig på piedestal. Det är inte möjligt för oppositionen att opponera sig, för man vet till slut inte vad man ska opponera sig mot. Man förlorar fokus helt enkelt. Hur ska jag kunna bemöta ett argument som Alliansen kommer med, om de ett par timmar senare har uppdaterat och i grunden förändrat argumentet. Det är ett elakt spel som tystar oppositionen. Till att börja med. Men som ni säkert har hört uttrycket När orden tar slut, tar nävarna vid
Inte så att jag uppmuntrar våld. Absolut inte. Men Alliansen gör det. De talar om att minska risken för politiskt våld. De övervakar och smygtittar, de lyssnar i våra telefoner och läser våra mejl. För vår skull. Sen ljuger de om det. Trots att de vet bättre, trots att vi vet bättre. Trots att de vet att vi vet bättre. DET skapar politiskt våld. Inte tvärtom.
Hej FRA!
Hej FRA!
Det finns ingen anledning att läsa mina mail. Jag har ingenting att göra med al-Takfir wa al-Hijra, Hamas eller FARC. Jag har aldrig gjort Sawm eller tillverkat massförstörelsevapen, jag vet knappt ens vad Al-Fattah betyder. Men tack för visat intresse!
PS. Terroristattacker kommer knappast att planeras över okrypterade mail. Sabba FRA-lagen på www.hejfra.se
Svar från Ja-sägare del 5
Betty Malmberg (m) har svarat på mitt brev om FRA och konsekvenserna av genomklubbandet
Frågan om FRA engagerar många och det är positivt. Som du vet har förslaget röstats igenom efter det att de viktiga integritetsfrågorna säkrats upp ytterligare. Dessa punkter ska nu arbetas in i lagstiftningen varefter förslaget ska ut på ännu en remissomgång för att sedan återvända till riksdagen. Någon ”kupp” är det alltså inte frågan om. En ny remissomgång av de förbättringar som Försvarsministern förde fram under debatten, samt en ny riksdagsbehandling av detta, väntar till hösten. Nedan har jag sammanfattat mina argument för att rösta ja till förslaget. Jag utgår ifrån att vi är överens om att vi ska skydda vårt lands intressen mot yttre hot därför koncentrerar jag mig på integritetsfrågan i mitt svar. För att hinna besvara de mail som kommer har jag formulerat ett ”standardsvar” eftersom jag tycker det är viktigt att svara på de mail som når mig. Hoppas därför att du överser med att alla dina frågeställningar kanske inte bemöts i nedanstående text. Jag läser dock alla mail för att ta del av de synpunkter som ni lägger fram. Trots att beslutet är fattat kommer jag även fortsatt att läsa igenom era mail. Jag gör det därför jag har stor respekt för din åsikt och ditt kunnande och därför att jag tycker att dialogen är ett viktigt redskap i samhällsutvecklingen.
Tack för ditt mail om FRA. Jag delar din inställning om att vi måste göra vårt yttersta för att skydda den personliga integriteten, och jag kan erkänna att det är ett mycket svårt beslut att fatta. Jag var mycket kritisk till utformningen av det första förslaget men tycker nu att det ser avsevärt bättre ut. Man kan ju faktiskt inte bortse från att avlyssning sker redan idag, utan att det är lagreglerat, och det är ju inte heller bra för integriteten. Mina argument för att jag ändå kan rösta ja till förslaget är att;
• Starka säkerhetsspärrar upprättas för att skydda den personliga integriteten och så att spaning bara bedrivs inom strikt uppställda ramar.
• Signalspaning bara får ske efter inriktning från regeringen och berörda myndigheter. Det införs också ett särskilt tillståndsförfarande när det gäller myndigheternas inriktningar. Det införs också tydliga regler om hur rapportering ska ske och när uppgifter ska förstöras.
• En särskild ordning införs för att kontrollera att spaningen verkligen sker enligt de beslutade riktlinjerna och att uppgifterna verkligen förstörs i efterhand.
• Ett integritetsskyddsråd inrättas.
• En ny myndighet, utformad som en domstolsliknande nämnd, inrättas som prövar tillståndsgivningen för signalspaning.
• Sökbegreppen som används får inte rikta sig mot en enskild person om det inte är av synnerligen vikt för verksamheten. Beslut i dessa frågor fattas av den domstolsliknande nämnden.
• Signalspaningen får enligt förslaget bara avse utländska förhållanden och ska, liksom i dag, bara vara tillåten när det gäller kommunikation som går över Sveriges gräns.
• En viktig avgränsning är att kommunikation där både avsändaren och mottagaren finns i Sverige men som passerar Sveriges gräns av rent tekniska skäl (t.ex. när ett företags e-postserver ligger utomlands) inte ska omfattas.
• Datainspektionen får ett särskilt uppdrag att följa FRAs verksamhet ur ett integritetsskyddsperspektiv fram till kontrollstationen år 2011. Till Datainspektionen kommer en särskild referensgrupp att knytas, med personer som nomineras av riksdagspartierna. Med ett särskilt regeringsuppdrag kommer myndigheten att särskilt följa FRAs verksamhet.
• Regeringen avser tillsätta en kommitté som ska följa FRAs verksamhet utifrån ett integritetsperspektiv, fram till kontrollstationen 2011. Kommittén kommer att verka utöver det integritetsskyddsråd som kommer att inrättas inom FRA. Det kommer också att verka vid sidan om FUN:s och Datainspektionens granskande verksamhet. Kommittén kommer att bestå av parlamentariker. Dess iakttagelser kommer att vara ett underlag inför den kommande utvärderingen av lagstiftningen. En uppgift ska vara att med ledning av gjorda erfarenheter bedöma, dels om ytterligare integritetsskyddande åtgärder krävs och dels om formerna för tillståndsprövning behöver utvecklas samt frågan om oberoende granskning. Kommittén kommer ha möjligheter att lägga förslag som kan behandlas våren 2010. Kommittén ska också tillsätta ett integritetsombud som ska bevaka att integriteten för personer bosatta i Sverige garanteras.
Det är slutligen viktigt att påpeka att såväl Lagrådet – som består av Sveriges kanske främsta jurister som har i uppdrag att granska och yttra sig över hur nya svenska lagar stämmer överens med grundlagen, EUs regler och FN- och Europarådskonventionen – och Konstitutionsutskottet har uttalat att det nya förslaget innebär ”en godtagbar balans mellan enskildas grundlags- och konventionsskyddade krav på skydd mot intrång i privatlivet och det allmännas rätt och skyldighet att svara för att nationella säkerhetsintressen kan tillvaratas”. Jag kan dessutom lova dig att jag nogsamt kommer att läsa de årliga rapporterna som regeringen ska lämna till riksdagen i ärendet.Med vänlig hälsning
Betty Malmberg
______________________________________________
Riksdagsledamot (m)
Jag skickade i ren bedrövelse/besvikelse/upprördhet/förbaskadhet/ilska ett litet brev till alla politiker som hjälpte till att få igenom FRA-lagen. För även om lagen har gått igenom och svenskarna framöver kommer att vara världens mest övervakade medborgare, är inte kampen slut. Snarare tvärtom. Det är nu den börjar.
***
Hej politiker!
Jag är besviken på er. Och lite arg. Men mest besviken.
Förstår ni vad ni gjort?
Varje gång vi medborgare vill surfa in på en politisk hemsida, varje gång vi vill Googla på något, varje gång vi författar ett brev, måste vi ställa oss frågan:
Är det värt det?
Vad händer om FRA bestämt sig för att kolla upp alla som surfar till Vänsterpartiets hemsida, eller går till konspiratoriska hemsidor för att få sig ett fniss. Vad händer med studenten som ska göra ett arbete om barnpornografins utveckling.
Är det värt det?
Är det värt det för studenten att hamna i FRA-s garn som pedofil? Blotta tanken på möjligheten avskräcker. OM han skulle hamna där är det en integrationskatastrof. MEN det är redan en integrationskatastrof att studenten ifråga tvingas ställa sig frågan
Är det värt det?
Censur behöver inte bestå i statliga pålagor om vad man får läsa och inte får läsa. Det kan lika gärna, som i det här fallet, röra sig om rädsla. Rädsla som gör att man av ren självbevarelsedrift undviker vissa saker. Inte för att det är olagligt, för det behöver det inte vara. Det är inte olagligt att besöka sidor med extrema åsikter. Inte för att det är dåligt för en själv eller någon annan, för det behöver det inte vara. Att skaffa sig kunskap om extrema politiska och/eller religiösa strömningar är inte olagligt.
Men ändå.
Man ställer sig frågan
ÄR det värt det?
Och så tystnar man. Man låter bli att skaffa sig kunskapen om politiska strömningar. Man undviker att bereda sig en bred faktabas.
Vi får ett tyst samhälle, där man på sin höjd vågar erkänna att man läser Allers. Vi får infantila medborgare utan kunskap om politik, omvärld och kultur. Vi får krökta ryggar och ångest. Vi får även en grupp som inte kröker rygg. En grupp som fram tills nu använt sig av pennan och ordet som vapen i kampen för att få rätt till sitt eget privatliv. Ni har precis tagit ifrån dem pennan. Denna grupp känner inte att deras väg fungerar längre. Våra politiker lyssnar inte till det skrivna ordet eller på fredliga demonstrationer. Vad återstår? Det kan ni säkert räkna ut själva. Frågan är bara:
Är det värt det?
Var det verkligen så viktigt för er att få igenom FRA-lagen att ni gjorde bedömningen att ett hårdare samhälle, där det behövs tyngre kommunikationssätt än pennan är ett vettigt pris?
Är det värt det?
Nu är det upp till er. Var vänlig förklara er. För vi förstår inte.
/
strÖm
Här kan du ladda ner epostadresser till alla som röstade ja
nittonhundraåttifyra
Har ni läst boken? tänkte väl det! huvudpersonen i boken hade som uppgift att ”rätta till fel” i böcker, tidningar och filmer. Främst då profetior som gått snett, personuppgifter om personer som ”tagits bort” av de allrådande myndigheterna. En hemsk tanke från en hemsk bok, va? Så har vi det inte här! Eller…
Idag har vi ett otroligt flöde av information. Förutom alla morgonblaskor, och kvällsblaskor har vi hur många radiostationer och tevekanaler som helst. Dessutom har vi internet. Många informationskällor blir det! En del är ganska statiska, som tex tidningarna. Har du en gång skrivit en artikel och tryckt den, är det tämligen svårt att ”uppdatera” den. Men iochmed att radio, teve och internet tar allt större plats i vår mediekonsumtion, medier som är lättuppdaterade, blir det allt lättare för våra kära reportrar att slänga ur sig dåligt undersökta fakta.
Det händer varje dag. Våra kära nyhetsportaler skriker ut dödsantal, som de fått av någon ospecificerad. Ju högre dödssiffra, desto fler läsare. Ju fler läsare, desto högra annonsintäkter. Ekvationen är enkel….skarvar jag lite, får jag mer i plånboken. Sen när alla fakta verkligen är klara, är det ju lätt som en plätt att gå in i editorn och justera siffrorna, och alla är nöjda!
Är det lätt att bli av med problemet då? Skulle inte tro det. Flödet av information är alldeles för stort. En idog läsare av litteratur kan under en livstid ta sig igenom 10 000 böcker. Det är ungefär så många verk som kapten Nemo hade med sig i sitt bibliotek. Under ett år släpps runt 13 000 publicistiska verk, bara i Sverige. Lägg där till utländska, och alla andra medier…och det står klart att vi kan inte ta till oss allt.
.
Att lagstifta bort problemet kan ju vara en lösning, men det verkar ju vara en lönlöst företag. Hur många anställda skulle det krävas, för att hela tiden hålla sig uppdaterad på alla håll, och upptäcka ”rättningar” av nyhetsportalerna? Dessutom, många är vi som regelbundet läser utländska nyheter. Ska vår myndighet undersöka dessa också? Det går ju naturligtvis inte, av flera anledningar. En av anledningarna är det otroligt stora flödet, ett annat är att Svenska myndigheter naturligtvis inte kan påverka utländska medier.
Fast å andra sidan…så måste man ju naturligtvis rätta till fel. Misstag görs ju hela tiden (vi är ju inte mer än människor) och ny information tillkommer hela tiden. Men att bara kunna ändra i texterna är farligt. Det skapar en känsla hos författaren att ”jag kan ju skriva så här så länge…så ändrar jag när jag vet säkert”. Men innan de korrekta data är distriburerade, så läser många artikeln och tar till sig dessa osäkra fakta. Det blir då deras sanning.
Det måste alltså till en annan lösning. Ett enkelt sätt torde väl vara att ha alla ändringar i form av tillägg i direkt anslutning till artikeln. Ett problem som då uppstår är ju naturligtvis att det absolut inte är säkert att alla läser tilläggen, utan nöjer sig med den ursprungliga artikeln.
Kanske man ska ha olika ”lager” av artikeln, där varje uppdatering lägger sig över den gamla, så att alla versioner sparas. Det har naturligtvis inget direkt värde för läsaren, men ett indirekt. Artikelförfattaren vet ju, att alla versioner sparas, och därmed är det en lätt sak att upptäcka att författaren ursprungligen farit med osanningar. En slags självkontroll med andra ord.
Fast det kräver ju ambitiösa reportrar, som kollar sina fakta ordentligt. Det är förmodligen förbundet med ökade kostnader, och då skriker väl aktieägarna…
Men hur ska vi göra då? Tja det finns bara ett sätt som jag ser det. Det är lika enkelt som det är omöjligt. Alla människor på jorden gör sig av med sin girighet och kortsiktighet SAMTIDIGT!
Eller…man kanske kan genmodigiera majs, så att den innehåller stora mängder empati och moral?












