Valleballong

Av någon anledning som i sig är tämligen obegriplig har hela den här historien med Tomas Norström kommit en smula för sent. Varför har egentligen ingen journalist, bloggare eller domarkollega noterat och ifrågasatt jävligheten i tid? Vad har framkommit och vad finns ännu att upptäcka ifråga om domartveksamheter? Varför sätter de med makt-fötter inte ner dessa och säger att nu får det vara nog?

En ingress ska på något sätt vara en aptitretare. Ett smakprov på vad som komma skall. Hade jag varit en riktig journalist…så hade jag naturligtvis haft svaren nedan i texten. Med en stabil redaktion och professionella grävare hade jag haft en komplett lista med oegentligheter. Jag hade kommenterat dessa och bedömt relevansen.
Nu är det inte så. Jag är en svans-bloggare. Ja. Jag erkänner. Jag skriver ner en massa tankar och funderingar kring vardagen som bekymrar mig. Jag gräver ingenting. Jag kopierar idéer, tankar, citat och slutledningar. Jag drar egna slutsatser ifrån den begränsade informationen jag erhåller genom ett gäng bloggare.
Det slog mig härom morgonen, när jag gick in på Aftonbladets hemsida, att de däringa pappersmedierna inte fungerar. AB-s hemsida såg nämligen exakt likadan ut som kvällen innan. För att få reda på de färskaste nyheterna gick jag in på min bloggrulle. Det ska inte behöva ta två dagar för dagspressen att notera att Piratpartiets medlemstal går i taket!

Nåväl.
Det här kommer att bli ett långt snack. Det känner jag på mig. Var var jag? Tomas Norström ja.
Med en liten en tidsmaskin kan man år 2003 läsa följande om SFU (som den godesminne läsaren eller någotsånär vakne medborgaren säkert konstaterat varandes en av de föreningar som Tomas Norström löst medlemskap i):

”…Föreningen enligt sina stadgar har till uppgift att söka kontakt med motsvarande organisationer i andra länder och med internationella sammanslutningar på området, således för att främja svensk upphovsrätt genom anknytning till ett internationellt nätverk.”

en något annan ton än idag:

”Föreningen tar inte själv ställning i rättspoltiska frågor och svara därför inte heller på remisser.”

Jag skulle gärna se att Tomas Norström drar lärdom av sina tidigare erfarenheter. Jag menar, han är ju välutbildad, någorlunda tjusig och har verbal förmåga. Sverige kan och bör kunna dra nytta av honom. Allt annat är ju slöseri med resurser. Och vi kan säkert ha nån nytta av honom. Om han bara rannsakade sig själv. Tomas! Ställ dig framför spegeln och se dig i ögonen. Säg till dig att du är en bra människa som försöker göra så gott du kan. Sedan går du ut i verkligheten med samma inställning, så ska du se att du kanske kan bli omtyckt igen.
Det är ju rätt enkelt. Du insåg ju själv innan rättegången började att det var jäv-varning på dig. Det handlar bara om att göra rätt saker. Att vara rakryggad inför sig själv och omvärlden. Det vinner du på. Det vinner jag på. Det vinner vi allihopa på.

J-O har ju, som väntat, valt att inte ta upp den anstormning av J-O-anmälningar som Tomas Norström åsamkat. Den officiella anledningen är att domen är överklagad till Hovrätten, och att

JO:s granskning är inte avsedd att föregripa eller ersätta den prövning som kan eller har kunnat ske i ordinarie ordning.

Det är väl egentligen ingenting att bli upprörd över vad jag förstår, men man kan ändå stanna upp lite och fundera på vad konsekvenserna blir.

Om (vilket är tämligen troligt) herr Norström har uppfattningar som gör honom partisk, eller om de föreningar och för all del de penningstarka upphovsrättsorganisationer och musikbolag som sponsrar föreningarna gör honom partisk, kan det inte uteslutas att hans partiskhet påverkat domens riktning och omfattning. Detta även om han inte får bannor från J-O eller sina domarkamrater.
Under tiden, i väntan på att domen ska äga laga kraft åker Antipiratbyrån räkmacka på gräddfilen som Tomas Norström möjligen (förmodligen) skapat.  De ligger inte på latsidan, inte med kraftfulla uttalanden iallafall. Nu går de ut med att Student Bay är nästa mål. De har flera, men dessa är sekretessbelagda. Vad nu det betyder.
En del andra ställen, som SweBits faller för hotbilden och drar sig tillbaka.

Det är här som problemen börjar bli påtagliga. För det är en kreativ elit som ryggar tillbaka. Det är unga människor med stor teknisk kompetens och en kreativitet, en drivkraft, som hålls tillbaka. Samma typ av människor som den svenska framgången till stor del bygger på. Människor som kan sin sak och är galna nog att fullfölja sina drömmar, hur knasiga och omöjliga de än kan tyckas vara. Samma typ av människor som regering och massmedia höjer till skyarna. Det är för övrigt samma typ av människor som är motorn i hela underhållningsbranschen.

Vad händer om vi sätter dessa i fängelse? Vad händer om de blir bakbundna av gigantiska skulder? Det dödar deras kreativitet omgående, och på längre sikt skadas underhållningsbranschen. Skivbolagen sparkar undan sina egna fötter.

Vad är okej på nätet? När ingen vet, vågar ingen satsa. YouTube och Spotify är två tjänster som tydligt visar på svårigheterna. När skivbolagen tar upp striden med YouTube, kan ändå kampen bli någorlunda jämn, för båda parterna badar i pengar. Men hur ska den enskilde innovatören våga satsa hus och hem för sin affärsidé, när lagrummet är odefinierat. När man inte kan ställa in skärpan och se tydliga möjligheter.

Nåväl.
Jag skiter i det här för nu. Det här inlägget blev inte riktigt vad jag tänkt mig. Ostrukturerat, långt, osakligt. Men jag säger som Åsa Jinder, det här är min blogg!

Sätter mig i lyssningsfåtöljen och lägger på en gammal repig goding istället.
Vem i hela världen kan man….lita på.

Lyssna på den samtidigt som ni läser ett par artiklar vettja!

DN: Monique Wadstedt: ”Vi har ingen privat relation”

Aftonbladet: ”Skyldighet att upplysa”

Scaber Nestor: Norström har tätare band till upphovsrättsindustrin än han sagt hittills

Fridholm: Tomas Norström, hök eller lamm?

och för all del, glöm inte att lyssna på Unni Drougge som släppt sin bok på The Pirate Bay

Tjohejs!

…

Bara för skojs skull kan vi ju som en bonus skumma igenom denna lilla goding:
4 kap. 13 § rättegångsbalken

Domare är jävig att handlägga mål:

1. Om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada;

2. om han med part är eller varit gift eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller om han på liknande sätt är part närstående;

3. om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 2;

4 om han eller någon honom närstående, som avses i 2, är förmyndare, god man eller förvaltare för part eller eljest parts ställföreträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör;

5 om han eller någon honom närstående, som sägs i 2, till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 4;

6 om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig;

7 om han i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning därmed;

8 vid huvudförhandling i brottmål om han före denna huvudförhandling har prövat frågan om den tilltalade har begått gärningen;

9 om han i saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller

10 om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet.

Uppdatering:
Man bör åtminstone korrekturläsa sina texter. Det har jag gjort nu. Rättat stavfel, syftningsfel och genitivfel. Skäms på mig!

Idag har Göteborgs-Posten vaknat och har en artikel om IFPI:s öppna brev från artisterna till…ja till vem? Det har skrivits några löpmeter om brevet i våra kära svenska bloggar, och en förundran om vad brevet har för nytta har dryftats. De flesta av artisterna är gamla rävar som sålde några skivor för några decenium sedan. Nåväl.

I Göteborgs-Postens artikel yttrar Hélène Rönnmark, Ifpis marknadschef sig. Hon menar att anledningen till brevet är den alarmerande försäljningskurvan. Den sluttar kraftigt nedåt. Under första kvartalet förra året såldes 5,2 miljoner album, iår är siffran 4,5. Orsaken till den vikande försäljningen är som ju alla vet vid det här laget fildelningen. Den är ju mycket ond! Eller det är ju inte fildelningen i sig, utan piratkopieringen. Eller rättare sagt piratkopierarna är inte de är ute efter, de är ute efter de som kopierar och säljer svenska artisters produkter. Eller hur det var…

Inte i något annat sammanhang ifrågasätter vi rätten till ägande – utom när det gäller konstnärligt material. Vi accepterar att det är ägarens namn som står på dörren till lägenheten där han bor. Vi tycker inte att det är konstigt att livsmedelshandlaren tjänar pengar på den falukorv som säljs i butiken. Men är arbetet kreativt anses det att vi som skapar skall acceptera att vi plundras av andra utan att någonting tillfaller oss själva

I alla fall. Om man nu läser brevet och sedan studerar listan av underskrifter, kan man kanske skönja en eller annan anledning till de sjunkande försäljningssiffrorna…eller vad sägs om Bengt Palmers, Göran Fristorp, Little Gerard, Östen Warnebring, Åsa Jinder…
Åsa Jinder är för övrigt en av de i artikeln som yttrar sig:

- Du skall icke stjäla – så enkelt är det. Jag tror inte att de som laddar ner tänker på det, men för artisten handlar det om inkomster, för många om ren försörjning.

Hon har farhågor om vad som ska hända om lagförslaget inte går igenom, men har en lösning:

- Gör den inte det kan man i stället anta en lag som ger kompositörer rätt att gå in i affärer och plocka åt sig mat. I princip alltså, om man ska hårddra.

Hon har humor iallafall, vår kära Åsa Jinder!

Om man sedan tar en liten tur till IFPS:s hemsida kan man se hur de gör för att beräkna förlusten. De utgår från 11 skivbolag, Bonnier Amigo, BMG, EMI, Playground, Sony, Stockholm Records, S56, Universal, Virgin och Warner. Visserligen har dessa elva större delen av marknaden under sina fötter, men med en snabb sökning på nätet kunde jag hitta hundratals skivbolag. Små bolag som inte är med i statistiken. Små bolag som är flexibla och signar artister med nya ideer, nya toner. De bolag som är anslutna till IFPI, är bolag som i sitt stall har artisterna som skrivit under brevet.

Allt detta tyder på en sak. En katt är smidigare än en elefant. En musikintresserad på ett litet bolag kan ser strömmningarna, styrelsen på jättebolaget allan ser bara vågorna och då är det för sent.

Ett företag som letar fel, hittar inte rätt. Rätt musik, rätt artister, rätt distributionsvägar. Nästan varje dag kan man notera nya enmans-skivbolag. De är startade av människor som tröttnat på de traditionella skivbolagens tröghet. De är startade av människor som inte får skivkontrakt av samma anledning. De skapar musik som är ny, alltför ny för att Sony och de andra tunga bolagen ska vaknat. Medvetna om sin tröghet, söker de andra vägar att bibehålla makten. De startar ”ideella” organisationer, matade med pengar från storbolagen, och lobbar friskt för lagstiftning för deras skull, inte för samhället. De skickar pressreleaser till media, som kopierar och klistrar in. De slösar bort sin tid med att lasta sitt misslyckande på sina kunder, istället för att ändra på sitt förlorande koncept.

Samtidigt får svenska musiker söka sig utomlands för att få skivkontrakt. Till Tyskland, Japan eller England. Ta dödsmetallen till exempel. Hur många band har vi inte i Sverige som slagit stort i Japan och i Tyskland? Vi har drivor! Dessa ligger på tyska etiketter i stället för svenska. Det kanske är dags för styrelseledamöterna att slänga kavajen, dra på sig jeansen och göra ett besök i verkligheten? Här och nu! Det skulle göra deras plånböcker lite tjockare, och deras jobb lite roligare. Det är iallafall vad jag tror…

PS!
Åsa Jinder behöver inte oroa sig så mycket över att hon blir bestulen. Vid en sökning på Piratebay och SweBits fick jag, som väntat, noll träffar. Ingen delar ut hennes musik, ingen laddar hem den olovandes. Hennes tunna plånbok beror förmodligen på något annat…
DS