Det är svårt att inte fnissa när Roswall efter åratals förberedelse visar sitt ointresse för tekniken. Han blandar ihop skapade epostmeddelanden med vidarebefodrad epost. Han frågar var priset ligger på en bandbreddsanslutning, som om det inte fanns olika hastigheter på fast bandbredd.
Men det är ju samtidigt kusligt att höra Roswall ställa frågor som:
”Stämmer det att Piratbyrån diskuterar upphovsrätt, och är kritisk till upphovsrätt som den ser ut idag?”
Den formella förklaringen är att åklagaren vill fastställa uppsåt. Att grabbhalvornas mål hela tiden varit att förstöra för Hollywood och skivbolagsbranschen. När Roswall frågar Peter Sunde om hans personliga åsikter i en rättsal, borde i första hand Peter Sunde fråga vad han sysslar med. Vilket han också gjorde. Men Håkan Roswalls nonchalans när han fullständigt ignorerade Sundes önskan att de skulle diskutera juridik i en rättsal är …tja vilket ord ska man använda…obra? Ja det vår det bli. Roswalls nonchalanta attityd är obra.
I andra hand borde Sundes advokat kräva sakliga frågor. I tredje hand hoppas jag på att domaren ber om saklighet och att vi lämnar åsikter och politisk hemvist utanför rättsalen. För visst ska det diskuteras! Men det kan vi göra i billigare lokaler än i Tingsrätten. I fjärde hand får väl vi hemmakluddare sitta i våra tevesoffor och skriva av oss ilskan och maktlösheten.
Den egentliga förklaringen till Roswalls taktik är förmodligen att det är mycket mer effektivt att påvisa hur synd om det är om IFPI:s representanter som får utstå spott och spe, trots att allt de vill göra är att glädja världen med mysig och fantastisk musik.
Den egentliga förklaringen är också att svartmåla piratebaykillarna genom att jämställa politiska tal som inte faller makten på läppen för olaglig verksamhet. Genom att föra uttalanden som IN YOUR FACE HOLLYWOOD till den digra bevissamlingen talar sitt tydliga språk. De vill påskina att det är olagligt att ha en annan uppfattning om upphovsrättslagen än den IFPI marknadsför.
Jag vet inte hur jag ska uttrycka det, men man kan säga att Piratbyrån är som IRA och The Pirate Bay är som IRA:s väpnade gren.
som Håkan Roswall kläckte ur sig för ett tag sedan. Om vi då så klart bortser från det faktum att han inte riktigt kan skilja på IRA och Sinn Féin, återstår att konstatera att det framstår som tämligen tydligt att det handlar om svartmålning. Till vilket pris som helst.
Men egentligen är det rätt synd om Håkan Roswall. Han förlorar hur han än gör. Han kanske är omtalad och världsberömd i hela internetvärlden och i den delen av media som skriver om upphovsrättsdebatten. (Nu för tiden skriver de flesta tidningar spaltmeter på spaltmeter. Bättre sent än aldrig….). Men han lär väl vara bortglömd efter att cirkusmanegen är sopad och alla clowner gått hem. Skivbolagen lär ju kasta honom i papperskorgen när showen är över. Oavsett hur det går i rättegången. Inte ens på Wikipedia är det säkert att han platsar. Det finns en sida om honom, men moderatorerna har märkt den för borttagning. Han anses inte ha tillräcklig relevans i samhället för att skrivas om.
——————————————————–
U2:s platta finns visst läckt på nätet, ett par veckor innan det officiella släppet. Men du Bono. Jag vill inte ha den. Jag vill inte köpa den. Jag vill inte ladda ner den. Jag vill inte ha den. Inte så om du kastar den efter mig. Inte för att jag inte diggar U2-s musik, utan för att jag blir så trött och ledsen över U2-s attityd, och inte minst Paul McGuinness´ (U2-s manager) attityd:
A simple “three strikes and you are out” enforcement process will see all serial illegal uploaders who resist the law face a stark choice: change or lose your ISP subscription.
Han är verkar uppenbarligen ha sett problemen, och även lösningarna. Han talar om P2P och att bittorent är ett i det närmaste oslagbart distributionssätt. Men ändå fastnar hans funderingar vid att vi ska stoppa utvecklingen och göra någon baklängeskullebytta tillbaks till 1998. Men det går inte, kära Paul. Även om det gick, så till vilken nytta? Bittorent-tekniken är billig och snabb. Den är decentraliserad och alltså tämligen säker. Den är inte beroende av någon specifik hårdvara. Finns inte filen på en dator, så finns den på någon annan. Informationen stannar inte för att en dator går ner. Informationen tar bara en annan väg. Mysigt!
Paul McGuinnes idé är istället att ny teknik är ett hot mot hans affärsidé. Han kallar mp3-spelare för stöldmaskiner. Bara en sån sak! (En kulig notering måste göras: U2-s platta ”How to Dismantle a Atomic Bomb” släpptes på Ipod, efter vad jag förstått).
Visserligen kan man läsa att Bono ber om ursäkt för Paul McGuinnes. Men det räcker inte för att jag ska känna nån glädje över att skaffa mig U2-s nya platta.
——————————————–
FÖR ÖVRIGT:
Vi får inte glömma bort IPRED-direktivet som väntas röstas igenom den 25 februari.
STOPPA IPRED NU!
