Valleballong

Det ser inte så ljust ut. 243 röstade ja, 39 röstade nej. 13 hade just ingen åsikt. 54 var icke närvarande.

Så kan det gå.

Aftonbladet – Riksdagen röstade ja

Post och Telestyrelsen får illustrera det närmast gigantiska behovet av miniräknare. 10 Mbit/sek av 24 Mbit/sek är inte ens i närheten av acceptabelt. Om du betalade för en BMW och fick en Honda, skulle du bli nöjd? En student som presterar 10 av 24 på sina prov skulle få gå om en årskurs. Det uppmanar jag Post och Telestyrelsen att göra. Ta en sväng till grundskolan för lite elementär matematik!

Fler som skulle må bra av en ny miniräknare torde vara vår finansminister och vår statsminister. Den där tusenlappen vi skulle få…den som åts upp av högre priser på käk, höjda fackföreningsavgifter och dyrare lån. Kära Borg och Reinfeldt,  1000 – 1000 = 0.

Beatrice Ask, vet du vad 1,0 personlig integritet minus 1,0 personlig integritet blir? Jag kan hjälpa dig på traven: NOLL!
För om man inför IPRED fullt ut och raderar den personliga integriteten, ja då finns det ingenting kvar. Inte ens en tumme.

Mona Salin, till dig har jag ett jättebra exempel. Om du och de dina inte lägger ner rösterna imorgon för att förhindra Lissabonfördraget, gissa hur många framtida statsministrar som kommer att heta Mona Salin?
Jaså, du kunde inte räkna ut det? Jag kan hjälpa dig också: NOLL!
Så även om du ignorerar dina väljare och dina socialdemokrater ute i landet, så kanske du kan planera din framtid. Du har tolv timmar på dig.

Apropå Lissabonfördraget. Om det räcker med att ETT land säger nej till det för att det ska falla, ska man då dra tillbaka det om FLERA länder säger nej? Svaret är JA! för de som inte visste. Det är mängdlära. Det fick jag lära mig när jag gick i skolan.

Hmmm…undrar hur många presumtiva miniräknar-behövande jag missat? Det ger väl sig den 24:e december, strax efter 16.00…

God jul!

Om man söker på ordet ”PopQuiz” får man ungefär 1 710 000 träffar. Både tävlingsformen och namnet har funnits länge länge länge. Här i Sverige har man tävlat i musik i åtminstone tio år. Sony har ett Playstationspel som heter PopQuiz. Förra året kom en karl på att han skulle varumärkesskydda ordet ”PopQuiz” för utskänkning av mat och dryck. Tanken var så klart att genast sälja rätten att använda ordet till alla som vill använda det. Ett lätt och smidigt sätt att tjäna pengar utan att skapa något själv. Problemet var bara att ingen ville betala.

När sedan karln i fråga konkade, överlät han varumärket till sin mor. Nu är han istället juridiskt ombud åt sin mamma, när hon stämmer ett flertal restauranger på 250 000 vardera. De har enligt stämningen använt uttrycket såväl på tävlingar som i reklamen.

Det fick ju sonens konkursförvaltare att vädra morgonluft. Om mamman fått överta varumärket som uppenbarligen är värt miljoner, är det väl självklart fråga om förskingring ur konkursboet. Så nu har konkursförvaltaren stämt morsan.

Dessutom har restaurangkedjan stämt sonen och kräver att domstolen ska häva varumärkesregistreringen.

Var ska det sluta?

Läs mer på Studiomannens blogg!

Sveriges Television är en fantastisk skapelse. Fri teve producerad utan statlig inblandning och (framförallt) utan inblanding av vinstintresse. I SVT kan man titta på ett helt teveprogram utan reklamavbrott. Det innebär självklart också att inga annonsörer påverkar urval och inriktning.

Vi tittare finansierar SVT, och SVT levererar till oss. Journalisterna i bolaget producerar nyheter och dokumentärer. Eller så borde det iallafall vara. I tider då statligt och medborgarägt snarast är något fult försöker SVT hänga på trenden. Problemet är väl att man faktiskt måste välja. Antingen är man med i tävlingen med reklamteve, eller så är man det inte. Att stå med ena benet i ”Fri TV”-ideen och andra benet i ”Skvalteveträsket” leder till akut värk i skrevet. SVT gör sig av med sina journalister, eller anstränger sig iallafall inte för att behålla dem. Dessa journalister sitter sedan i sina studios och producerar teveprogram som de sedan säljer till sin forna arbetsgivare. Förmodligen ser deras ekonomi betydligt bättre ut nu, och det är väl dem väl unt. De arbetar nog i sitt anletes svett för att få till sina produkter, och har sedan bara att hoppas att de lyckas sälja dem med förtjänst. En osäkrare situation än en fast anställning, men med ökade chanser att dra in storkovan.

Förmodligen är det inte bara den ekonomiska situationen som är otrygg. Även de moraliska och etiska frågeställningarna blir en osäker balansgång.
Dels i frågan om pengar kontra kvalitet såklart. Det är ju helt plötsligt de egna pengarna som betalar produktionen. Då kanske man väljer en telfonintervju istället för att packa kamerorna i bilen, man kanske undviker att ställa kontroversiella frågor. Man kanske väljer ”lätta” ämnen.
Dels i frågan om etik. I ett litet bolag, kanske rentav ett enmansbolag, uteblir de moraliska diskussionerna. Man tar små steg från sin ursprungliga etik, och kanske många många steg. Utan att man märkt det, har ens syn på sin neutralitet blivit förvrängd. Det kan vara det som hänt Lotta Skoglund när hon lämnade SVT och startade sitt företag Science United.

Vem Lotta är kan ni läsa på länken ovan, så det lämnar jag därhän. Istället går jag rakt på (!) det som för tillfället störde mig. Det kommer nu. NU!

Kunskapskanalen sände idag torsdag ett kort ”Vetenskapsprogram”: Alla Tiders kartor. Det är tio program på vardera tio minuter. I dagens program rörde det sig till 80% om Google Earth. En man från Google satt och förklarade hur fantastiskt det är. Brevid sitter programledaren med stora, imponerade ögon.
Det är vid sådana tillfällen, när man sitter och förkovrar sig framför Kunskapskanalen och istället får en lång reklamsnutt för ett multinationellt företag på skärmen, som man sätter biskvierna i halsen.
Det är vid sådana tillfällen som man längtar tillbaks till en tid när SVT hade sina egna journalister och programmen skapades ”i huset”.
Det är vid sådana tillfällen som man inser hur svårt det måste vara att vara teveproducent ute i den hårda konkurrensutsatta världen. När man för att överleva måste putta undan samvetet en smula, och gör redaktionell reklam istället för dom där makalöst bra programmen man tänkte göra från början. Med lite redaktionell reklam i programmen får man ju betalt från två håll istället för ett. Då kan man betala räkningarna den här månaden iallafall.

Där producenterna utanför huset krackelerar och tar den lätta vägen, borde köparen, i det här fallet SVT, bidra med sin kunskap och sin erfarenhet. Genom att styra upp sina underleverantörer när de behöver det, torde vi slippa se dubiösa produktioner. Anledningen till att SVT underlåter att göra detta låter jag vara osagt, men nog borde vi kunna kräva att det stolta skepp som SVT är och kan vara även fortsättningsvis styr undan dylika blindskär? Nog borde vi kräva detta, både du och jag? Både du och jag.

Ärligt talat. Man tror ju att man snart skall vakna, svettig och förvirrad. Att man ska ligga på rygg en stund och hyperventilera. Att hjärtat ska slå lite saktare så man kan vända sig om till sin älskling och säga: Det är ingen fara, jag hade bara en jävulsk mardröm.

Opassande – ”Stressdemokrati” besluta innan någon hinner säga ifrån
Rick Falkvinge – Antipiratlagen IPRED1 introducerar hämnd som straffmått
Mark Klamberg – Är nedmonterad polis och privat rättsskipning framtiden?
Anna Troberg – Det kommer aldrig att jagas fildelare i mitt namn
Christian Engström – Tvångsmedel, tvångsmedel, tvångsmedel
Svensson – Repressiv julafton bla med piratjägarlag
Sagor från livbåten – Vad är det du vill värna, Reinfeldt?
HAX – Piratlagen: Religiösa vibbar

och många många fler…

Tyvärr är det inte någon mardröm. Ingen sådan man kan vakna ifrån och ruska av sig. Kanske skratta åt om några timmar. Det är en RIKTIG mardröm. En sån som lägger sig som en våt filt över en. Du kan inte komma ifrån den.
Eller det kanske man kan. Jag läste Alla Trobergs blogg och tänkte efter lite. Hon vill inte att det ska jagas fildelare i hennes namn. Jag vill inte heller att så ska ske. Det vill förmodligen inte du heller.
Väldigt många musiker som spelar ”smal” musik, lirar för att de har ett behov av att skapa. De tycker att det är kul. Smal musik drar inte till sig så många lyssnare dock. Mitt musikprojekt Hairy Back Mary har sedan jag la ut låtarna på Last.fm för några månader dragit åt sig 45 lyssnare. Det är inte många. Visserligen ungefär 43 lyssnare fler än vad jag vågat hoppas på, men ändå. Det är i det politiska landskapet betydelselöst när ett band som drar 45 lyssnare lägger ut sin musik gratis. Madonna och allt vad dom heter plockar in 45 lyssnare i sekunden. Och får betalt för det. Så mina möjligheter att med min konstiga musik förändra något är något små
Men tänk om alla tusentals duktiga musiker i alla replokaler och i alla stugor, alla ni som gör konstig ”smal” musik tog som er uppgift att göra lite dansbar musik OCKSÅ! För att sen slänga ut den på nätet. Då skulle hela Sverige kunna skita högaktningsfullt i försäljningslistemusiken och istället stå och skaka rumpan till fri musik. Det hade jag gillat!

och förövrigt. Konsekvensen av personspårandet måste bli:
Enligt Min Humla – Det myckna registrerandet

Att förändra världen går inte på en eftermiddag. Tro mig, jag har försökt. Jo det är sant. Men jag gav upp till slut. Jag insåg att det var vettigare att ställa sig att diska. Eller nåt. Det syns iallafall omedelbart. Se där, där är spisen! Vad vit den var under det bruna. Undrar om skåpsluckorna också är vita under? Hmmm…
Ska man förändra världen får man göra det med hjälp av de små detaljerna. Små detaljer och en hel del tålamod. Om du källsorterar så räddar du inte världen, men du tar ett litet litet myrsteg i rätt riktning. Och många många myrsteg, blir så småningom en hel meter! En hel hög med metrar blir så småningom flera mil och så vidare. Och det är ju bra, eller hur!

Men de där små små stegen kan ju också gå åt andra hållet, mot försämring och som ofta är fallet i dagens sverige mot ökad övervakning. En del steg är så små att man inte ens märker dem. Man kanske tillochmed utbrister att det här det var ju en bra idé! Det gör mitt liv enklare! Och det kanske det gör. Men man måste också ta sig tid att resonera och fundera kring konsekvenserna. Både de positiva och de negativa. Om förändringen ger dig två pluspoäng i förenkling, men tre minuspoäng i minskad integritet är det helt enkelt ingen bra idé.

ICA har idag skickat ut sin reklam till ICA-kort-ägarna (skriver man så? med två bindestreck? förmodligen inte). I den står att läsa om att ICA minsan är först i världen att sortera ut erbjudanden utifrån dina köpvanor.
Konceptet heter visst ”Mina Varor” och ger ju direktreklamen ett nytt fult ansikte. För om ICA ska kunna veta vilka varor vi brukar köpa, måste de ju rota i en databas med våra tidigare köp. Och då måste de ju spara alla våra köp.  Att kunna erbjuda ”Mina Varor” är inte tillräcklig anledning att spara mina köpvanor. De skryter dessutom med att konceptet är ett samarbete med icas främsta leverantörer. Jag undrar med vilken rätt de lagrar information om vilken falukorv jag köper, eller vilka tidningar jag läser.
ICA värnar om den personliga integriteten säger de:

Dina personuppgifter är alltid skyddade. ICA värnar om den personliga integriteten. Vi prioriterar alltid skyddet av all information du anförtror oss och följer naturligtvis de lagar och regler som finns t ex  personuppgiftslagen och regler om banksekretess för att skydda din integritet. Endast ett begränsat antal personer med särskild behörighet har tillgång till informationen.

Vidare står att läsa på icas hemsida:

Du kan naturligtvis få information om vilka uppgifter om dig som ICA behandlar och även begära att uppgifter tas bort eller ändras om de skulle visa sig vara felaktiga eller ofullständiga. Du kan även begära att dina uppgifter inte ska behandlas eller användas för direkt marknadsföring.

Här känns det som om ICA slår kullerbyttor med ord. De värnar om min integritet, så vill jag ha den kvar kan jag begära att få behålla den! Men kära ICA! Det är väl tvärtom det skall vara. Min integritet står fast, om jag inte begär annat. Hur skulle det se ut om jag skulle tvingas höra av mig till samtliga företag och berätta att jag vill inte att de sparar personliga uppgifter om mig? DET skulle ta betydligt mer än en eftermiddag.

Andra bloggar i ämnet:
LOCI.se – Hand i hand med ICAnder
Uppkopplat – ICA ser dig

HAX, eller Henrik Alexandersson som han också heter har polisanmälts av FRA. För brott mot rikets säkerhet. Tja. Det var väl inte oväntat kanske. Men hur smart är det ur PR-synpunkt?

HAX vet väl inte riktigt ännu vad som föranlett anmälan. Måntro är det den här
Eller kanske den numera berömda listan över 103 svenskar som blivit avlyssnade, alternativt INTE blivit avlyssnade av FRA?

PS
Lite mysig läsning för hängmattan?

DS

foto:Ingela Svensson

::

Så här får inte en husvagn se ut. Iallafall inte om man ska campa i falkenberg.

”En sån ful vagn skulle skämma ut min camping”

som kära söta campingägaren sade, varpå familjen fick vända ekipaget och söka sig någon annanstans. Camping-estetik är någonting som jag inte begriper mig på. Faktiskt. Hur fanken kan man porta en familj med en Eccles Moonstone från 1964, samtidigt som man släpper in en familj, där samtliga familjemedlemmar har en illgrön träningsoverall på sig? Det är obegripligt.

Åklagarn verkar anse att det inte behövs någon förundersökning mot FRA.

”Att ta del av radiobefordrade elektroniska meddelanden som sänds via etern kan inte anses vara olaglig avlyssning och är inte något brott mot lagen om elektronisk kommunikation”

säger Agnetha Hilding Qvarnström, vice chefsåklagare. Ingvar Åkessons uttalande att FRA sedan en tid tillbaka samlar information om svenskars mobil- och epost-kommunikation konstateras vara laglig. Så var det med det.

Rick Falkvinge och Piratpartiet går så klart i taket och JO-anmäler åklagaren. Det är tur att vi har sådana som Rick och hans vänner.

UPPDATERAT
Läste om en kulig ”konsekvens” på Wadström. Gå dit och fnissa!

Om man några veckor efter omröstningen om FRA-lagen ändrar sig. Har man då verkligen klarat av sitt uppdrag? Har man kompetensen? Vad är det för information de tagit till sig NU, som de inte hade DÅ?
Ska vi verkligen ha så oinitierat folk att bestämma över våra liv. Det får mig att tänka på en bok jag läste för några år sedan, Tärningskastaren av Luke Rheinhart. Enda skillnaden är att huvudpersonen i boken själv tar beslutet att låta slumpen styra sina val. Jag blir uppriktigt rädd när jag inser att regeringen inte har en aning om vad de sysslar med. Rädd. Riktigt rädd.